Telekompaketet och nätkulturernas identitet
Under eftermiddagen dominerades tidningarnas rubriker här här här av beskedet om att Telekompaketet stoppats (åtminstone tillfälligt). Europa-parlamentet beslutade efter stor dramatik att gå emot ministerrådets kompromissförslag som om det hade accepterats hade inneburit att internetanvändare hade kunnat stängas av från sitt abonnemang utan föregående prövning i domstol.
Helt naturligt ser alla de nätaktivister, debattörer, bloggskribenter etc som strider för användarnas rättigheter på nätet det här som en viktig seger. I någon mening bör man nog också betrakta dagens händelser i EU-parlamentet som ett historiskt skifte vad gäller europapolitikens förutsättningar. Det är uppenbarligen svårt för ministerrådet att styra parlamentet då parlamentet har uppbackning av nätkulturernas snabba och informerade kommunikatörer. Trycket från medborgarna blev helt enkelt för stort.
Svenske EU-parlamentarikern Olle Schmidt (FP) försökte förra veckan övertala den liberala parlamentsgruppen i London att stödja Telekompaketets omstridda ändringsförslag 138. Enligt källor till DN.se bestämde liberalerna först i går, vid ett kaotiskt gruppmöte i Strasbourg, att man absolut inte stöder kompromissen med ministerrådet. Detta efter ett enormt tryck utifrån.
Samtidigt kan det finnas anledning att fundera kring vad framgången innebär för nätkulturerna – och då inte minst ur ett identitetsperspektiv. Sociologen Manuell Castells, professor emeritus vid University of California, Berkeley har genom sin mastodont-trilogi om informationsåldern lagt ett fundament för förståelsen av nätsamhällets förutsättningar. En av Castells viktigaste poänger är distinktionen mellan motståndsidetiteter och projektidentiteter inom olika sociala rörelser. Han skriver:
Å ena sidan tenderar alltså de dominerande, globala eliter som bebor flödesrummet att bestå av identitetslösa individer (“världsmedborgare”), å andra sidan tenderar människor i sin opposition mot ekonomisk, kulturell och politisk rättighetsförlust att dras mot kollektiva identiteter /…/ Vid sidan av statsapparater, globala nätverk och jagcentrerade individer finns det alltså kollektiv som formas kring motståndsidentitet. Alla dessa element hänger dock inte samman. Deras logik utesluter varandra och deras samexistens lär inte bli fredlig.
Utifrån den här insikten argumenterar Castells för behovet av att motståndsidentiteterna omvandlas till projektidentiteter med potentiell förmåga att bygga ett nytt civilt samhälle. Sociala rörelser vilka inte tar sin utgångspunkt i ett passivt motstånd utan i det framåtsyftande byggandet av nya strukturer för en ny värld. Dagens händelser i europaparlamentet får nog ses som resultatet av det tryck som en social rörelse vilandes på en motståndsidentitet har förmått att applicera på rådande maktstrukturer.
Omfattningen vad gäller de attacker på unga nätkulturer som upphovsrättsindustrin via EU just nu formerar är av en sådan dignitet att man får förmoda att nätkulturerna kommer att tvingas allt längre in i en motståndsidentitet. Om man till det lägger att upphovsrättsindutrin förmodligen backas upp i sina ambitioner att bygga en central kontroll och övervakning av nätet, av ett säkerhetstänkande som uppstått i kölvattnet av bland annat “nine-eleven”, så förstår man att det är starka krafter som är i rörelse.
Den kanske mest intressanta frågan just nu blir då om nätkulturerna kommer att förmå att samtidigt behålla de drag av projektidentitet som varit så tydliga under internets första årtionden. Kommer nätkulturerna att med samma lekfullhet och i samma innovativa anda som tidigare söka nya vägar att bygga sociala strukturer för en ny värld? Eller kommer nätkulturerna att nötas ner till renodlade motståndsidentiteter vilka lägger sitt krut på att försvara sig mot ekonomiska, kulturella och politiska rättighetsförluster?
Andra bloggar om: telekompaketet, nätkulturer, Manuell Castell, motstånd
Kommentarer
19 kommentarer to “Telekompaketet och nätkulturernas identitet”
Lämna gärna en kommentar!
Cybernorms.net- Cybernorms featuring Roger Cotterrell 15 January 2012Cybernorms.net at Lund University proudly presents a series of lectures on Sociology of Law hosted on iTunesU. The series display interviews with some of the worlds most prominent scholars in the field today. Håkan Hydén, professor at the sociology of law department, Lund university, has traveled around Europe in this first season, talking to famous sociolog […]
- Hungarian conference on Human rights v. Copyright in Feb 2012 10 December 2011We have during the last few years heard arguments for treating internet access with a rights-based approach, and we have seen national legislative examples of it (i.e. Finland, Costa Rica). That the internet and access to it, means so much for so many in terms of how we lead our lives, education, information, banking etc, […]
- Copyright and metaphors 5 November 2011Don’t miss the TorrentFreak article on my PhD thesis Metaphors and Norms – Understanding copyright law in a digital society (download thesis here [pdf]). TorrentFreak writes: When talking about piracy the entertainment industry and politicians often use the term “theft.” This is a huge problem according to the Swedish sociologist of law Stefan Larsson. In [. […]
- Cybernorms featuring Reza Banakar 4 November 2011Cybernorms.net at Lund University proudly presents a series of lectures on Sociology of Law hosted on iTunesU. The series display interviews with some of the worlds most prominent scholars in the field today. Håkan Hydén, professor at the sociology of law department, Lund university, has traveled around Europe in this first season, talking to famous sociolog […]
- Understanding copyright law in a digital society 14 October 2011Stefan Larsson, member of the Cybernorms research group, is today defending his doctoral thesis at the department of Sociology of Law, Lund University. The titel of the thesis is Metaphors and Norms – Understanding copyright law in a digital society Abstract: This is a compilation thesis in the sociology of law, which analyses copyright law […]
- Cybernorms featuring Roger Cotterrell 15 January 2012
http://to.ly/7vg Cybernormer.se om arbetet mot Telekompaketet och riskerna med en motståndsidentitet.
Mycket vettig frågeställning och något som diskuteras vitt och brett inom nätpolitiken enligt min erfarenhet. Både tendenserna existerar, men jag ser det inte som den enes kamp mot den andre. För ensidigt åt endera hållet är destruktivt men bitterhet och cynism å ena sidan och marginalisering å den andra.
Nätpolitiken byggs upp av kombinationer av intensiteter och vakuum där telekompaketet var en oerhörd intensitet som nu avtar bitvis, men som byggde upp nya nätverk och kontakter som kan användas för konstruktivt skapande.
Under rättegången mot the pirate bay hade vi i piratbyrån helt klart ett sådant perspektiv. Rättegången ansågs vara en “spectrial”, teaterföreställning, som öppnade upp en mängd scener för oss att framsträda på. Rättegången i sig gick ju åt skogen, men varje sådan förlust skapar bara en ännu starkare känsla att vi samtidigt är med och bygger de gemenskaper som i en inte alltför avlägsen förvaltar samhället.
Intresant vore också att analysera olika verktygs skapande av olika identiteter. Är t.ex. twitter mer anpassat till ren moståndsidentitet med sitt snabba spridande av uppmaningar. Likaså den kritiserade bloggväggen (http://copyriot.se/2008/10/25/bloggvaggarna-fordummar/). Hur är det med wikis, irc, seminarier, telefoner.
Den historiska förlagan till “de drag av projektidentitet som varit så tydliga under internets första årtionen” är ju också den ameriaknska motkulturen som bland annat beskrivs i “from counterculture till cyberculture”. En uppgivenhet med politisk förändring kring vietnam och en brutal repression från den egna staten ledde till motkulturen som flyttade ut till communes på landet och försökte skapa hållbara samhällen. Gänget kring “The Whole Earth Catalog” blev cybererans pionjärer. Den intressanta skillnaden tycker jag är att dagens projektidentitet inte bygger i samhällets utkanter i en slags ren utsida till maktrelationer utan mitt i centrat, mitt bland politiska, mediala och kommersiella krafter. Den hackar och modifierar befintliga system snarare än att förstöra gamla och bygga nya och just därför är det så intressant att den lever nära en motståndsidentitet.
Din text sätter verkligen ord på min egen sorg. Jag har lagt mycket energi på att skriva brev till EU och att debattera. Men gör jag det för att jag vill? Nej, jag gör det för att jag har använt mig av nätet, lärt mig saker, skapat saker med hjälp av information på nätet och öppen programvara, och tagit del av vad andra skapat och delat med sig av.
Så kommer helt plötsligt förslag om att begränsa nätet till kommersiella intressen, underbyggt med prat om att man inte ska förvänta sig att leverantörerna ska ge tillgång till hela nätet mer än att man ska begära att en bokhandel ska ha alla världens böcker på lager. Jag befinner mig lite i ett paniktillstånd. Jag har utvecklats som individ genom att delta i och följa olika diskurser på nätet. Jag har kunnat göra mina kunskaper djupare, jag använder med gott resultat till och med wikipedia när jag fastnar i matteboken.
Jag deltar i en kamp som jag helst inte velat delta i, men jag vågar inte göra annat. Om kampen förloras så riskerar allt det som hjälpt mig, som har potential att hjälpa hela samhället, att bli ett minne blott. Och jag frågar mig att om jag inte anstränger mig i den här kampen, förtjänar jag verkligen det nät jag älskar?
Jag hoppas bara att jag sen har förmågan att frigöra mig från motståndsidentiteten. Det är inte en identitet jag trivs i.
Ingen sorg! Nätpolitiken är en fraktalpolitik! För varje iteration kommer vi bara ett steg närmare olika kritiska punkter. Nästa steg är inte sjuhundra MEPar utan 15 MEPar och 15 byråkrater… piece of cake!
jag kommer att utgå från vad David säger I sitt inlägg om telekompaketet och nätkulturens identitet. Jag håller med dig hur oerhört mycket man lärt sig genom att sitta på nätet och söka information och gå in I diskussioner med andra. Är detta något vi inte kommer att kunna göra längre fram I vårt informationssamhälle? För får man inte tillgång till nätet pga av leverantörerna först ska ge sitt tillstånd för att vi ska kunna utnyttja detta. Om man vill tex. Läsa om en bok men är intresserad av innan man köper den är det bra om man kan få läsa tex. Ett kapitel och se om det är någon bok jag vill köpa. Tycker det är bra att andra kanske har skrivit en recension om boken man är intresserad av. Är det så att man inte vill köpa den men är ändå intresserad av den så lånar man boken på ett bibliotek. Kan undra om samhället kommer att förändras så att det inte är någon som vill låna böcker längre och då kanske biblioteken stängs ner. För som sagt nätkulturen är på stark frammarsch, genom att våra ungdomar är uppvuxna med detta. Jag anser att samhälles normer måste ändras för att kunna passa in I dagens nätkultur och allt vad det innebär att söka information på nätet.
Sociologin beskriver förekomsten av observerade regelbundenheter. Jag undrar om man utifrån detta kan man applicera Goffmans dramaturgiska teori för att förklara dagens mycket populära fenomen, bloggandet? Det tordes vara så att Cybervärlden idag en mycket använd scen, en overkligehet i verkligeheten, där vi spelar roller och agerar och där vi framförallt riktar oss till omvärlden. Identiteten vi kan skapa oss i bloggen ger oss möjligheten att fullt styra vårt agerande och handlande, då vi oftast har tid att tänka efter. Vi väljer själv här hur vi censuerar, framhäver och kanske till och med hittar på innehållet i vår bloggvärld. Detta vinner fördelar hos oss själv, en välbesökt blogg ger oss inte bara bättre självförtroende, utan kan också innebära en viss makt. Makten kan utrycka sig i att olika företag vänder sig till dig att skriva om deras produkter mot en summa pengar.
Men, cybervärldens dramaturgiska identitet kan också kollidera mot den verkliga världen. Jag tror att det handlar om makt. Internet och dess flitiga och duktiga användare har skapat sig en viss makt som ter sig hotfull i det verkliga samhället. Således är det väl självklart att internetanvändningen måste begränsas och kanske framförallt kontrolleras?
Jag tror att det är väldigt viktigt som inlägget beskriver att nätkulturen skapar sig en projektidentitet och inte en motståndsidentitet. Just nu är de en social rörelse med gemensamma mål som reagerar på orättvisor. Men någon gång måste de också sluta vara motståndsrörelse. Annars finns det en risk att de skapar ett ägande rätt över nätverksamhället och dess resurser. Då skapar de ett klassamhälle inom den it-baserade världen vilket inte gagnar deras syfte. Det får inte skapas ett krig över nätet där olika sidor kämpar för sina övertygelser. Jag ser hellre att den nätverksbaserade samhället blir en global plats där alla kan vara medlemmar och ingå i gemenskapen. Förhoppningsvis kan den nätverksbaserade världen undvika hierarkiskt uppbyggd styrning, patriarkat och samhällsklasser. I nätverkssamhället ska alla stå jämlika, oavsett etnicitet eller klass. Genom tillgång till internet skapar människor sig ett socialt nätverk och socialt kapital som tidigare inte var möjligt. Landsgränserna försvinner och jaget blir frånkopplat från kollektiva identiteter. Jag hoppas att inte dessa möjligheter överskuggas av kampen som just nu sker inom nätkulturen. Förhoppningsvis får nätkulturen tillbaka sin projektidentitet och fortsätter skapa nya möjligheter för nätet och dess världsmedborgare. Det finns inga gränser för möjligheterna, den enda gränsen torde i så fall vara vi och vår vilja att försvara snarare att samarbeta för bästa möjliga tillstånd.
@K.M – En estnisk forskare som heter Andra Siibak har analyserat hur individer presenterar sig på en dating och kommunikationssite där folk rankas på en lista – med hjälp av Goffmans teorier. Hon kommer bl. a. fram till att
Så Goffman går alldeles säkert att applicera på mycket av nätvärldens kommunicerande – är själv rätt sugen på att göra det vid tillfälle. Speciellt eftersom man har så stora valmöjligheter på nätet i hur man presenterar sig, och sitt “själv”.
Det är intressant att de krafter inom EU som verkat för fri rörlighet inom unionen vad gäller arbetskraft, kapital och tjänster nu motarbetar den största frihetsrörelsen som någonsin uppenbarat sig. Genom internet bereds en mycket stor publik att bredda sin kompetens och att skapa sig större valmöjligheter och skapa en bättre föreställning om vilka mål som vill uppnås. Internet är också det bästa harmoniseringsverktyg som någonsin erbjudits Europa och kan på många sätt stärka banden över gränserna. Jag tror att de grupperingar som motarbetar denna utveckling är ute på mycket farligt vatten eftersom inskränkningar på rättssäkerhetens område kan bidra till att den rationella individen blir mer tveksam till att utbyta information och att vårt accelererande informationsutbytande samhälle riskerar att tvärnita och hamna i en slags medeltid med kulturell recession.
Vi måste låta informationsutbytandet fortske utan inskränkningar på privatlivet som för bara några år sedan skulle te sig som mycket främmande. Att folk inte kan profitera på samma sätt som förr är inte ett försvar för att inskränka dessa grundläggande demokratiska principer. Istället bör alla grupperingar anpassa sig till den nya globala värld vi lever i.
Mycket bra frågor! Projektidentiteterna har skapat många goda ting med internet. Vii har lärt oss mycket. Frågan är nu om de som ställt sig i rollen som motståndare kommer att gräva sin egen grav? Diskussionen kring internet kretsar idag främst kring de som håller på med ting som strider mot upphovsrätten. Är det inte viktigare att framhäva det som är positivt med nätet? Jag tror att det kan vara förödande för nätets utveckling samt även samhällets utveckling att fokus läggs på ”fel” saker. Jag säger inte att vi inte ska visa vad som är rätt och fel i samhället som idag också består av nätet. De som älskar internet och säger att ett liv utan nätet skulle vara deras nederlag måste tänka om. Om fildelning är det enda som de orkar lägga energi på att förespråka för ser de internet som en väldigt begränsad resurs.
Frågan är om nätkulturen har kommit till en fas där saker och ting måste struktureras upp. Det kan inte råda totalt självstyre på nätet. Det skulle vara patetisk av mig att säga att det skulle fungera. I utvecklandet av en struktur med normer och regler för hur man ska handla krävs det en motmakt. Det är viktigt att vi individer i samhället är med och visar vad vi vill och ställer upp krav. Följden kan eljest bli att Staten kan leka med oss som tennsoldater. Jag försöker här tänka samhället ur ett konfliktperspektiv, där samhället utvecklas genom att människor står i konflikt gentemot varandra. Om denna teori skulle stämma så skulle internet utvecklas av motståndaridentiteterna istället för att utvecklingen skulle stanna av.
Det telekompaketet föreslog var straff utan domstolsprövning och ingen ska kunna dömmas ohörd. Jag ser detta som en mänsklig rättighet och inte som en seger för de som förespråkar ”användarnas rättigheter på nätet”. Ingenstans i vårt samhälle ska någon kunna dömmas utan rättegång.
Vad detta avslag innebär för närkultererna? Att upphovsindustrin skulle vara en attack på all nätkultur håller jag inte riktigt med om. Lagar och regler måste kunna upprätthållas även på internet. Men att få panik och föreslå allt för långtgående reglering/övervakning av internetanvändet tror jag som skribenten endast kommer att leda till motståndsidentiteter, vilket förhindrar internet att utvecklas så som det gjort hitintills. Informations och kunskapssamhället är här för att stanna iaf ett bra tag framöver och vi måste förr eller senare hitta lagar som både tar hänsyn till internet som kunskapskälla och upphovsrätten. Fildelningen kommer antagligen att minska men detta ser jag inte som något problem då vi har lagar som ger upphovsmannen rätten att betämma över hur dennes material ska distruberas. Antagligen kommer det att krävas några avskräckande exempel innnan lagen får resultat och det kommer i sin tur innebära att vi istället hyr filmer, lånar böcker ljudböcker osv i större utsträckning, det kommer alltså inte innebära att kulturen dör ut. Kanske får band som tillåter att deras musik fildelas konkurrensfördelar jämfört med kommersiell musik som endast är vinstdrivande och mindre band kan slå sig fram på det sättet. Internet ska inte vara laglöst, dagens och framtidens lagar måste få forma internetanvändandet men jag tror inte att det kommer ta bort kunskapen, lekfullheten och inovationslusten.
Det är en väldigt svår balansgång mellan att på ena sidan skydda användarna av Internet och på andra sidan kränka deras rättigheter. På Internet är det otroligt lätt att vara anonym och inte behöva ta ansvar för sina handlingar.
Som med allt annat så finns det både för- och nackdelar med en större kontroll på Internet, en fördel är att man kan skydda till exempel barns rättigheter genom en ökad lagstiftning. Idag råkar väldigt många barn illa ut på Internet genom till exempel nät pedofiler. Det måste finnas ett sätt att skydda dessa barn och deras rätt att vara trygg i sitt Internet användande! Nackdelar är såklart att enskilda individer riskerar att kränkas och få inskränkningar på sitt privatliv.
Det måste finnas normer, lagar och regler som gäller även på Internet, men som ändå medför att vi kan upprätthålla en integritet och ett privatliv även när vi använder oss av nätet.
Jag vill, precis som A-L C delvis gjorde, kommentera Telekom-paketet utifrån ett mänskliga rättigheters-perspektiv.
Det är mycket nedslående att se hur det alltsedan den 11 september 2001 tullas på tidigare självklara fri- och rättigheter. Oavbrutet diskuteras och införs nya lagar och internationella överenskommelser som begränsar människors handlingsutrymme. Terrorattackerna visade visserligen att de konventionella brottsförebyggande och –bekämpande metoderna inte var tillräckliga för att möta viss brottslighet, men lagstiftare idag verkar ha glömt bort eller ignorerar medvetet den regel som återfinns i såväl regeringsformen som Europakonventionen och som säger att inskränkningar i de mänskliga rättigheterna endast får göras om de är proportionerliga och nödvändiga i ett demokratiskt samhälle. Att med Telekom-paketet föreslå att människor ska berövas rätten att endast dömas efter domstolsprövning, den mest grundläggande allmänna rättsprincipen, är definitivt att gå över gränsen. Någonstans måste vi fråga oss vad som är rimligt. Det kan knappast vara proportionerligt och nödvändigt i ett demokratiskt samhälle att döma någon utan att ge honom eller henne möjlighet att bemöta detta på ett konstruktivt och produktivt sätt. Det kan heller inte anses proportionerligt, nödvändigt i ett demokratiskt samhälle och rättssäkert att lägga över kontrolluppgifter och ansvar för efterlevnaden av lagar på privata aktörer i form av Internetleverantörer istället för staten. När ska det sunda förnuftet komma tillbaka?
Frågeställningen är oerhört viktig och belyser framförallt i vilken utsträckning det faktiskt är möjligt att förändra rådande strukturer. Sociala rörelsers möjlighet att existera bygger till viss del på att historiens demokratiska omvandling av de politiska systemen tillåter individer att öppet formulera missnöje. Dels för att vi idag har tillång till kommunikationsredskap som låter oss visa engagemang i frågor som inte berör oss på ett direkt personligt plan. Internet är ett sådant kommunikationsredskap. Att begränsa Internetanvändning och inkräkta på individens handlingsutrymme blir på så vis även att inkräkta på de sociala rörelserna tillåtna existens.
Det blir vidare en fråga om föreställningar. Hur föreställer vi oss att framtiden kommer att se ut? För att återknyta till frågeställningen huruvida nätkulturen kommer att förmå att behålla drag av projektidentiteter eller nötas ned till renodlade motståndsidentiteter, blir den andra frågan, i sociologen Jürgen Habermas anda, om människor föreställningsvärldar kommer kunna vara öppna nog för att förändras av nya kunskaper, kritiska argumentationer och reflektioner?
Vi lever i ett samhälle med nya tekniska kunskaper. Genom informationstillgången som delvis förmedlas via nätet kan vi förhålla oss kritiskt reflekterande. Många av oss vet att det inte går att stoppa den utveckling som sker inom cybervärlden och jag håller med Henrik Brändén när han i sin artikel ”Låt upphovsrätten vila i frid” menar att vi står i ett vakuum av argumentation vad gäller upphovsrättens vara eller inte vara. Flödet av information via Internet kommer inte att upphöra bara för att staten, med hjälp av lagstiftning, sytar till att begränsa individers handlingsutrymme när det handlar om Internettillgång. Det kommer alltid att finnas tekniska lösningar för att undgå diverse lagstiftning mot detta och politiska makthavare måste öppna sina föreställningsvärldar och, tillsammans med nätkulturen, föra dialogen framåt och inte bakåt.
Måns Svensson avslutar sin artikel med frågeställningar om nätkulturernas framtid: “Kommer nätkulturerna att med samma lekfullhet och i samma innovativa anda som tidigare söka nya vägar att bygga sociala strukturer för en ny värld? Eller kommer nätkulturerna att nötas ner till renodlade motståndsidentiteter vilka lägger sitt krut på att försvara sig mot ekonomiska, kulturella och politiska rättighetsförluster?”
För att besvara frågorna bör man fundera över hur de “sociala strukturerna” egentligen ser ut på nätet. Internet skapar en helt ny form av social struktur som inte är direkt applicerbar på det samtida samhället. I realsamhället (tillskillnad från cybersamhället) grundar sig sociala strukturer till stor del på att man har en identitet som är direkt knuten till den fysiska personen. Inom cybersamhället måste man inte, men har fortfarande all möjlighet att dölja sin verkliga identitet och helt och full utveckla en alldesles egen identitet, helt bortkopplad från den fysiska personen. På så sätt blir också sanktionerande lagstiftning i viss mån omodern. Cyberkulturen kommer att utvecklas på ett helt annat sätt än realkulturen, och lagstiftarens utmaning blir stor om den vill reglera cybersamhället på samma sätt som realsamhället.
Utan sanktionerande lagstiftning kommer nätkulturerna att söka sig till nya vägar obehindrat och innovativt–på gott och ont. Med sanktionerande lagstiftning krävs det förmodligen att man gör stora intrång i människors prvatliv–eller i vart fall cyberprivatliv.
Ur rättssociologisk synvinkel bör man söka att identifiera de många olika former av cyberidentiteter som finns till buds. En möjlig och intressant infallsvinkel som tar ett steg bort från fildelningsdiskussionen är att studera andra former av kulturbyggande på nätet. Ett bra ställe att börja är måhända wikipedia, där såväl etablerade som mindre etablerade kontributörer har frihet att utveckla sina idéer och tolkningar. Där finns också en enorm bredd av intressen att rikta in sig på. Ur forskningssynpunkt kan det vara svårt att finna en lämplig avgränsning, men tanken är ändock intressant.
Den europeiska frihetstanken backas i det här fallet upp av de europeiska medborgarna och internetanvändarna. Det är ett exempel på internets förmåga att mobilisera demokratiska krafter liksom att få medborgarna att agera politiskt när möjligheterna för insikt i den politiska processen och dess konsekvenser ökar. Avståndet mellan den nya generationen och den äldre blir allt större. De som vill bygga ett nytt samhälle och välkomnar de nya processerna för flöde och specialisering och de som uppenbarligen ser att det i viss mån leder till negativa effekter och fördjupande av negativa strukturer. För att nätkulturerna skall kunna utvecklas till en ny nivå där de inte är ifrågasatta krävs en politisk uppslutning där minimal reglering förespråkas. För att detta skall bli verklighet tror jag att nätkulturerna oavbrutet måste arbeta för uppvisandet av nätets positiva funktioner och utvecklingspotential, de får inte visa sig bristfälliga eller möjliga att begränsa. Ingen vill backa upp de negativa konsekvenserna eller motståndsrörelsena, däremot stödjer politiker gärna utveckling och positiva effekter. Eftersom den huvudsakliga delen av internetmotståndarna, de som förespråkar ökad reglering på området, tillhör en äldre generation tror jag att frågan kommer att lösa sig med tiden. För att utvecklingen inte skall begränsas på sikt krävs då att inte lagstiftning införs som kan hämma även framtidens utveckling då majoriteten förespråkar teknikutvecklingen och informationssamhället. Framtidens generationer behöver inte växa upp med begränsande lagstiftning om nutidens generationer förhindrar detta.
Rätten kan sägas ha två diametralt olika funktioner i förhållande till samhället. Dels att bromsa ner dess utveckling dels att påskynda den. Lagrådets funktion kan sägas vara den förstnämnda. Riksdagen skall inte kunna rusa iväg i sina förhoppningar om att blidka opinionen. Samtidigt kan rätten stå i framkant för utvecklingen,som vid införandet av förbudet mot barnaga. Genom lagen skapades samhällsnormer som idag tillhöra de mest fundamentala.
Telekompaket är för mig en stor bromskloss i samhällets utveckling. Genom reglering vill lagstiftarna förhindra nya fenomen. Men försök att frysa tiden och stoppa utveckling leder sällan till framgång. När VHS kom protesterade filmbranschen, när kassettbanden kom skrek musikindustrin och nu står de alla på enad front och kämpar med näbbar och klor för att stoppa utvecklingen. Rätten har här enligt mig bara ett vettigt val. Ett val att gå i framkant att stifta lagar för att underlätta och harmonisera utvecklingen inte för att stoppa dem.
Den norske proffesor i rättsvetenskap Ragnar Knoph( 1894-11938) beskrev rätten som en funktion av samhällsförhållandena och menade att du genom rätten kan lära känna ett samhälle. Om detta skall tas för sanning så måste rätten inte motarbeta de samhällsfenomen som uppstår utan bejaka dem.
[...] vi blåser in affekt i systemet (som Karl Palmås säger) och vi bygger. Måns på Cybernormer skriver om detta utifrån Castells uppdelning i motståndsidentiteter och projektidentieter där han, likt Castells, [...]