Angående standardsvaren som man får i både mejl och telefon, så tror jag tyvärr att det är en nödvändighet med tanke på hur många mejl som strömmar till innan viktiga omröstningar.
Om politikerna välkomnar framtiden och vågar att använda sig mer av internet, tror jag att de skulle kunna påverka mejlströmmen om politikern finns där medborgarna är på nätet, att de använder sig av ny kommunikationsteknologi och vågar vända sig till medborgare. De sociala medierna bör inte användas inte för att basun(era) ut envägskommunikation, utan bör främst användas för att besvara frågor, debattera med människor och för att omforma kommunikationen.

Angående dina sista två stycken håller jag med även där. Jag tror att forskning om snabbhet kopplat till aktivism, politik och kunskap skulle vara väldigt fruktbart.
Jag känner även igen mig i det sista du skriver om olika typer av diskussioner. Det är här jag tror åsiktsfriheten och respekten kan komma in i bilden så att man förstår att det finns olika diskussionsnivåer så man kan anpassa sig efter behov, samtidigt som man måste inse att den defensiva polemiken oftast kan vara kontraproduktiv för att nå ökad förståelse om fenomen.

En sak jag också tycker att du är inne på är snabbheten i allt. Någon borde skriva ihop en text om hur snabbheten formar om politiken eller hur den kan användas för att engagerade människor ska kunna skapa någonting positivt på kort tid.

Nemokrati: Tack för input! Anledningen till att jag använder många ord lite väl mycket beror på en rad anledningar, men främst handlar det om vilka personer som influerar mig väldigt mycket. Jag antar att du förstår ungefär vilka skribenter som jag regelbundet följer…

När jag följer människor som skriver utförligt om filosofi, sociologi, samtidshistoria, ekonomi, politik, konst och litteratur etc. försöker jag alltid att sätta mig in i begreppsligheten som skribenterna använder sig av. Ofta är skribenterna skickliga i detta avseende och det går åt mycket tid för mig att sätta mig in i vad begreppen innebär och hur man ska använda sig av dom i text. Jag försöker helt enkelt så gott jag kan sätta mig in i många andra människors kompetensområden och sätt att skriva. Det slutar ofta med att jag läser och (multifilosoferar) om flera begrepp, författarskap eller fenomen samtidigt.

Genom att använda modeorden ovan försöker jag närma mig begreppen och förstå dess innebörd. De kanske inte är fruktbara i just mitt sätt att skriva, jag kanske inte ens kan hantera dom, men i och med att jag tvingades skriva om dom så gör jag ju vissa avvägningar osv.

Man är så van att begrepp ska användas strikt och att filosofiskt skrivande kräver det inom den akademiska sfären. Men i bloggsfären är jag inte rädd för att experimentera, remixa, kopiera och ha kul! Det värsta som kan hända är ju att människor tycker att jag inte kan hantera begreppen, att de kommenterar användandet av dom, eller att de personer som kan hantera begreppen avfärdar det. Jag lyssnar ju på vad andra skriver och tycker och tar det med mig.

I fråga om internetionell solidaritet inbegriper detta möjligheten att vara anonym. Detta innebär att om det införs begränsningar som gör att vi inte kan vara anonyma i lika stor utsträckning, kommer detta hämma internetionell solidaritet. Detta skulle vara förödande i arbetet med att föra fram åsiktsfrihet, respekt och rak kommunikation.

En sista allmän anmärkning att jag skrev texten samma kväll som jag blev tillfrågad (under pågående uppsatsarbete) vilket gör att visa fraser överanvändes osv. Jag hoppas ni har överseende med detta.

En annan aspekt är hur snabbt informationen sprids på nätet. Och att denna information som för det mesta håller mycket hög kvalité gör alla aktivister mer eller mindre till experter på olika frågor. Jag tycker att många nätaktivister är mer pålästa än de flesta journalister, ja till och med mer pålästa än vissa politiker som har makten att trycka på röstknappen. Detta har att göra med att nätaktivisten engagerar sig i en fråga åt gången, medan politiker och journalister måste splittra sig på många saker.

Ytterligare en personlig sak jag kommer att tänka på är att nätaktivisten nästan blir lite schizofren (i alla fall jag). Man studerar, skriver, diskuterar intrikata skillnader i olika förslag och tilläggsförslag, ofta på främmande språk. Men detta bara på nätet. När man stänger av datorn och går till jobbet så finns det knappt nån som vet vad t ex telekompaketet är. Då blir det en helt annan diskussion, på en helt annan nivå och med en helt annan typ av argument. Det är två helt olika världar man lever i. Den nya och den gamla politiska världen.

“Nätpolitiken rättar sig inte i leden. Fraktalpolitiken står inte och väntar i samtidens politiska kö, utan den strukturerar om kön och omdefinierar köandet i sig.”

Detta är en ny verklighet för många. Vi kokar inte kaffe i 5 år för att få plats i en nämnd. Vi mailar/ringer och disskuterar med de vi möter och med traditionella politiker. paraleller kan dras med RL (Real Life) där man går i korridorer, lunchar och har möten och på det sättet påverkar och tar beslut. Den enda skillnaden är spridningen – istället för att dricka kaffe med tre personer eller sitta i möte med sju personer så sprider vi vårt budskap och vår diskussion “intrenetiellt”.

I själva verket vill jag likna det som händer nu på nätet med hur demokratin uppstod och utvecklades. Jag tror att precis som “de gamla Grekernas” (afaik) sätt att inkludera och exkludera människor från sin demokrati utvecklades till vår “moderna” demokrati ser vi nu det första fröet till en post-modern demokrati.

Jag tror inte att detta kommer innebära att vi får direkt demokrati eller att stora internationella partier kommer styra oss. Jag tror snarare att vi ser en övergång från den moderna industrialismens” demokrati där man snällt var en politiker i gruppen och var och en gjorde sin del till en demokrati där sakfrågor, moral, etik och kommunikation kommer styra våra politiker i högre grad. Detta innebär naturligtvis att också i valen av våra politiker kommer detta att synas. Ideologi, ansvarstagande och rak kommunikation kommer att belönas och traditionella politiska undanflykter och brist på ställningstagande kommer bestraffas.

Mvh
Fredrik Larsson