Gästblogg: Nyskapande nätaktivism försökte bygga om telekompaketet
Ibland bjuder vi på Cybernormer.se in skribenter utifrån att gästblogga hos oss. Det kan då röra sig om kommentarer kring aktuella och brännande ämnen. Författarna till gästblogginläggen står själva för sitt innehåll, men vi på Cybernormer.se har som förhoppning att inläggen kan väcka diskussion och eftertanke – oavsett innehåll och position.
I och med dagens omröstning om telekompaketet nere i Strasbourg står det klart att människor kan påverka politiker samt hacka traditionella politiska kanaler. Även om det nu inte blev en solklar ”seger” eller ”förlust” såsom basunerades ut av media, har nätaktivister gemensamt bidragit med engagemang, uppoffringar och individuella egenskaper, vars handlingar och positiva inställning sände vågor genom hela Europa…
Många ställer sig nog frågan ”hur kunde vi påverka i denna omfattning?” Det hänger ihop med en rad olika komplexa faktorer varav en är att traditionella medier passivt söker enkla förklaringar i sin rapportering – europeiska medborgare försöker däremot aktivt förstå och förändra. Men detta är bara en del av en helhet som finns hitom politiken.
Det har inte alltid varit såhär. Medborgare börjar nu höja sig över den förlegade vänster-höger-skalan, skapar kontakter och bygger ut internationella relationer i hopp om att omstrukturera EU:s ogenomträngliga byråkratiska maskineri. Många människor med olika politiska övertygelser och åsikter växer nu ihop i flöden som har ett gemensamt perspektiv på fri- och rättigheter.
Nätpolitiken och nätaktivismen hänger ihop, men vi behöver fundera vidare över vad begreppen egentligen innebär och hur de hänger ihop. Många undrar antagligen ”Vad är det som sker just nu?” när vi också måste stanna upp och analysera de små historiska fragment som på ett ickelinjärt sätt måste analyseras för att förstå komplexiteten mellan det lilla politiska engagemanget och den stora EU-strukturen.
Det har uppstått en situation då vi inte bara kan använda oss av förklaringsmodeller som på ett top-down-manér analyserar ”det lilla”fenomenet utifrån ”det stora” – utan vi måste även titta på hur det ”lilla” påverkar det ”stora” som ger upphov till nya teorier och praxis.
Nedan ska jag dock kort försöka återge mitt perspektiv på det som har skett under de senaste veckorna i relation till arbetet med telekompaketet.se
Nätaktivismen
Aktivism är det hängivna engagemang varigenom handlingar ämnar att uppnå politiska mål, oftast i samband med protester och demonstrationer. Nätaktivismen fungerar dock annorlunda på flera olika sätt jämfört med traditionell aktivism. Låt mig försöka förklara varför.
Demonstrationer och protester är traditionellt sätt rätt centraliserade. Givetvis sprider demonstrationer ringar över det politiska vattnet – men inte på samma sätt som nätaktivismen sprider tusentals ringar på de globalpolitiska haven. Internets inneboende struktur har ersatt den centraliserade formen av budskapsspridning till förmån för ett centraldecentraliserat perspektiv på förståelse och spridning av information.
Nätaktivismens budskap och informationsspridning sker genom tusentals olika kanaler samtidigt och informationen bearbetas inte av en enskild upphovsman. Nätaktivismen kan stå utan ledare eller pådrivare. Information bearbetas i realtid av olika aktivistkluster som ibland oberoende av varandra drar egna slutsatser eller verkar helt oberoende av varandra. När dessa kluster sedan möts i friktionsberikande möten, uppstår ny information och spridningen förändras.
Grupparbetets bearbetning av flera olika informationskällor påverkas av olika kluster. Att samarbeta med varandra och lära sig av sina misstag är ett tecken på att oberoende kluster möts och omformas genom ett gemensamt perspektiv eller ställningstagande. Den traditionella politiken inbegriper i polemik medan nätaktivismen jobbar prodynamiskt. Nätaktivismen blundar inte för förändring och föränderlighet utan använder sig av den.
Alla möjliga analysperspektiv möjjliggör en bred informationsbevakning och man kan spinna vidare på olika konsekvenser, negativa aspekter, riskanalyser och positiva egenskaper på samma gång. För de olika perspektiven handlar ju om viljan att förstå något – inte att föra ”sanningar” bort från rampljuset.
Nätaktivismen har således ersatt megafonen med polyfonen. Internet och bloggsfären utgör tillsammans en disharmonisk harmoni, som likt en symfoniorkester med sin starka kravall(akustik) konstituerar – inte med hjälp av pengar och organisationer – utan genom potentialen att kunna göra sig hörd.
Det-att-göra-sig-hörd gör nog en hel del politiker nervösa och de spelar inte samma melodi som medborgarna. Medborgarnas massiva melodiösa ljudväg kan med sitt sorl få politikernas fiolspelande att helt tystna så de måste starta om från början. Men medborgarnas olika vibrationsfrekvenser formar om individers såsom multitudens gemensamma ljudvägg. Häri ligger en dynamik som gör att jag kan ana att antalet människor som på ett öppet eller anonymt sätt kan göra sig hörda, spelar roll för nätaktivismen som sådan.
Omformningsmöjligheterna samt förståelsen för politiska fenomen kan öka i takt med att fler kan agera, reagera, strukturera, interagera och ”skapa” tillsammans med olika informationsstrukturer och människor.
Missnöjet med att våra fri- och rättigheter inte försvaras i tillräckligt stor utsträckning gör att engagemanget för det politiska och politiken ökar per se. Med hjälp av ett fritt och öppet Internet kan medborgaren inte bara göra sig hörd inför staten som vårdar hennes frihet, utan även diskutera problematiken och staten med sina medmänniskor. Och detta på grund av att vi både kan arbeta i det dolda och i det öppna på samma gång; Det semidolda.
Jag tror inte att vi behöver någon integritetsombudsman, jag tror inte heller att vi behöver prata om integritet som begrepp. Vad betyder integritet för dig? För mig har det nästan helt tappat sin innebörd och partier slänger ur sig detta ord i tid och otid. Vi behöver rikta om perspektivet och blicka mot den anonymitet som istället är en väldigt fruktbar utgångsposition. Nätaktivismen tror jag kommer att kunna belysa detta perspektiv framöver.
Internet gör det fortfarande möjligt för oss att vara anonyma. Nätaktivismen motsätter sig till exempel olika förslag som vill införa blogglicenser. Hur ska detta kontrolleras och efterlevas?. I analogi till Näringsdepartementets halvtomma journalistseminarium om telekompaketet tidigare i veckan förstår jag att upprättandet av en blogglicens skulle nedmontera Internets inneboende potential till flervägskommunikation och dessutom leda till sömniga tillställningar som inte alla får möjlighet att ta del av.
Nätaktivismen visar upp en vilja att förändra och är öppen för förändring. Den inbegriper handlande som vill förändra strukturer, direktiv, lagar eller orättvisor – men dess riktadhet går tillbaka mot medborgarna som bidrar med sitt engagemang, tänkande och tid. I det att man ämnar att förändra, ges det möjligheter till att förändra sina egna åsikter och ståndpunkter. Dubbelriktningen är något som är nyttigt om det relaterar till en mängd olika faktorer i fråga om fri- och rättigheter.
-Vad är då nätpolitiken för något? ”Är inte det hur vi gemensamt omkullkastar staten” säger kanske någon. En annan utbrister möjligtvis att ”det är något som vi ägnar oss åt för att politikerna suger”. Men hur ser vi då på nätpolitiken som formats i relation till telekompaketet? Jag gör ett försök att belysa dess positiva inställning.
Nätpolitiken
Politik relaterar sig staten, arbete, politiskt handlande, samt olika manövreringar. Politiken har alltid varit teoretisk: Många metoder, handlingssätt, skalor, etc. har använts för att forma verkligheten och för att förstå verkligheten.
Men politik är mer än processer och taktik. Politiken förändrar världen vi lever i och moraliska ställningstaganden formar våra gemensamma beslut. Jag tror att transparens och möjligheten till flervägskommunikation gör att vi lättare kan forma om vår individuella moraliska och etiska måttstock. Som politiker måste man beakta multitudens uppfattningar och synpunkter och som frihetsvänlig politiker måste man låta multituden få göra sig hörd.
Nätpolitiken har uppehållit sig vid telekompaketet för att knippet med direktiv innehåller skrivningar som lobbyn, telekombranschen och nationella intressen har tvingat in i paketet. Regleringar och enandet av telekommarknaden har gått till förlikning inte på grund av att medborgare engagerar sig och gör sig hörda, utan för att korporativistiska intressen styrde förhandlingarna och att politikerna lät det ske.
Det medborgarrättsliga engagemanget har försökt visa detta för traditionella medier under en längre tid, men de ser fortfarande dikotomier och binära möjligheter där nätpolitiken tänker polynärt. Här finns tendenser som gör det svårare för traditionella medier att sätta fingret på vad som försegår samt att informera medborgarna om detta.
Nätpolitiken ser inga gränser. De senaste veckorna har nätpolitiken erkänt internets grundläggande struktur, innovationskraft och ekonomiska potential. Medborgare har sett möjligheter där politiker sett problem. Internets fria struktur gör det ju möjligt att skapa innovation och att stärka marknader. Internet ökar konkurrensen mellan företag som försöker tjäna pengar på olika efterfrågade, billiga och bra tjänster.
Internet finns ingenstans och överallt. Det är internetionellt. Var någonstans finns dess gränser och dess slut? Vi använder oss varken av ett europeiskt internet eller ett svenskt internet, för dess struktur likställs ej med nationers gränser. Internet är gränslöst.
Nätpolitiken är även den gränslös. På en mycket kort tid har svenskar börjat ringa ned till Europa för att tala med europaparlamentariker och tyskar har ringt till svenska politiker för att argumentera för starkare fri- och rättigheter. Nätaktivismen kan sägas vara gränslös för att den knyter kontakter och bygger upp internationella relationer och samförstående, men nätpolitikens gränslöshet ligger i att en person i Sverige, anonym eller öppet, kan ringa ned till politiker i EU för att prata en stund av om delar ev ett telekompaket.
Näringsdepartementet försöker undvika debatten. Henrik Hansson vågar iallfall och försöker att kommunicera med medborgare på bloggar . Detta är någonting som borde uppmuntras. Politiker måste våga. Medborgare runt om i Europa vågar ringa till fransmän, tyskar, italienare, britter och spanjorer klockan halv nio på morgonen och fråga hur de tänker rösta i telekompaketsomröstningen, men jag ser inte att politiker i speciellt stor utsträckning försöker ta sig tid att hoppa in och debattera det som diskuteras mellan människor.
Jag efterlyser ett politiskt sätt att debattera, på nätet och afk, som bygger på lika villkor, åsiktsfrihet och respekt. I dagsläget kan tonen vara rätt bitter och hård mot de politiker som vågar att blogga eller kommentera och det blir svårt för politikerna att våga uttrycka sig i risk för att bli förödmjukade och hånade.
Nätaktivismen jobbar i en positiv anda och försöker att hålla sig transparent. Telekompaketet.se har vid upprepande tillfällen bjudit in traditionella medier till dess kanal på irc där man kan se hur olika kluster jobbar i realtid. Några har tittat förbi, men jag skulle vilja se mer av denna typ av kommunikation.
Våra politiska partiers hemsidor, bloggar, informationsmaterial och twittrande är fortfarande i det stora hela top-down envägskommunikation. Politiker kan inte längre stå och mässa och predika för de saliga medborgarna, för det är nya tider i det politiska klimatet. Partierna måste ta sina plattformar in i samtiden.
Nätpolitiken kan göras mer genomskinlig. Nätaktivismen har visat i och med telekompaketsdebaclet att ökad öppenhet och arbete avslöjar politiker som ändrar åsikt innan direktiv och paket röstas igenom. I fallet med Näringsdepartementet så fick de erfara hur några fraser blev sprängstoff i det nätaktivistiska arbetet, som på ett rakt och sjysst sätt tog upp problematiken på bordet och synade exakt vad som hade sagts. Detta innebär att nätpolitiken måste förändra sig efter avslöjanden av olika slag och nätaktivismen bör skapa fler verktyg för att hålla reda på hur politiker röstar i förhållande på den politik som de driver.
Nätpolitiken ser solidaritet med europeiska medborgare. I Sverige har vi rätt bra lagar (sanning med modifikation) jämfört med olika länder inom EU, så finns det ingenting i internationella relationer och arbetet inom EU som stätter stopp för att bry oss om resten av Europas medborgare. Om Internet är internetionellt så visar vi internetionell solidaritet.
Sveriges förhållningssätt till Europeiska medborgare bär spår av den ”tredje vägen” eller ”neutraliteten”, vars konnotationer sträcker sig långt tillbaka i Sveriges historia.
Nätpolitikens begreppslighet kan däremot liknas vid ett ‘fraktalskott’ vars dolda praktiska potential måste slipas fram, borstas rent och poleras. Nätaktivismen vill verkligen väl. Inställningen har varit att inte måla upp några konspirationsteorier eller att kalla politiker för onda. Nätpolitiken bekräftar den traditionella politikens problematik. Allianser bildas, grupptryck skapas och politiker vågar inte rösta. Nätaktivismen är medveten om detta och kommunierar både med multituden och med individer. Nätpolitiken rättar sig inte i leden. Fraktalpolitiken står inte och väntar i samtidens politiska kö, utan den strukturerar om kön och omdefinierar köandet i sig. Om man är en del av fraktalpolitik gör man bäst i att inte stänga in sig i ett destruktivt vi-mot-dom-tänk.
Avslutande tankar inför framtiden
Vi kan inte längre rikta in oss på olika direktiv när de redan är färdiga att implementeras; målsättningen ska vara att förslagen börjar granskas så fort de läcker ut från Riksdagens konferensrum eller från EU.
Daniel Risberg
Student i Teoretisk filosofi och språk @ Stockholms Universitet
Bloggar på DOOM4, Eco & Ethics och Skumgardiner.
Andra bloggar om: nätaktivism, nätpolitik, telekompaketet, internet
Kommentarer
9 kommentarer to “Gästblogg: Nyskapande nätaktivism försökte bygga om telekompaketet”
Lämna gärna en kommentar!
Cybernorms.net- The Research Bay closed, for this time 12 May 2012At 0900 o’clock Saturday morning local time we closed the survey that we have had promoted on The Pirate Bay, called The Research Bay. After 72 hours we’ve got almost 100 000 answers – covering people of all ages from all over the world! This gives the research community a great pool of data and […]
- The Research Bay, reloaded 9 May 2012Welcome to Cybernorms.net, the blog of the Cybernorms Research Group. We are a group of researchers mainly based at the Department of Sociology of Law at Lund University, Sweden, affiliated with the Lund University Internet Institute. During three days in April last year the Cybernorms Research Group conducted a big survey study called The Research […]
- Releasing data on online anonymity 3 May 2012The week has been a good week in the media for the LUii affiliated Cybernorms research project. With Måns Svensson, head of the research group, in the lead, we released data from our latest follow up survey on file sharing and online anonymity. We found that when compared to figures from late 2009, 40% more […]
- Conference on norms: session on law, language and the mind 25 April 2012The international conference on norms in Lund, Sweden, is now in its second of two days. The official name is The Normative Anatomy of Society – Relations Between Norms and Law in the 21st Century. Its is arranged by the Department for Sociology of Law at Lund University. Picture from the morning plenary. From the […]
- Conference on norms in April 6 February 2012There is a conference coming up 24-25 April at Lund University in Sweden. If you are academically into norms from any perspective, you should probably check it out. The name of the conference is The Normative Anatomy of Society. Relations Between Norms and Law in the 21st Century and it deals with “to promote an […]
- The Research Bay closed, for this time 12 May 2012
missa inte den Risbergska nätanalysen av #telekompaketet hos cybernormer.se http://tinyurl.com/cuame7
Gästbloggar hos http://cybernormer.se om nyskapande nätaktivism http://tinyurl.com/cuame7 #telekompaketet
Cybernormer: Gästblogg av Daniel Risberg om nätpolitik och digital aktivism – http://tinyurl.com/cuame7
Cybernormer: Gästblogg av Daniel Risberg om nätpolitik och digital aktivism – http://tinyurl.com/cuame7
Bra skrivet – det bästa finns på slutet dock.
“Nätpolitiken rättar sig inte i leden. Fraktalpolitiken står inte och väntar i samtidens politiska kö, utan den strukturerar om kön och omdefinierar köandet i sig.”
Detta är en ny verklighet för många. Vi kokar inte kaffe i 5 år för att få plats i en nämnd. Vi mailar/ringer och disskuterar med de vi möter och med traditionella politiker. paraleller kan dras med RL (Real Life) där man går i korridorer, lunchar och har möten och på det sättet påverkar och tar beslut. Den enda skillnaden är spridningen – istället för att dricka kaffe med tre personer eller sitta i möte med sju personer så sprider vi vårt budskap och vår diskussion “intrenetiellt”.
I själva verket vill jag likna det som händer nu på nätet med hur demokratin uppstod och utvecklades. Jag tror att precis som “de gamla Grekernas” (afaik) sätt att inkludera och exkludera människor från sin demokrati utvecklades till vår “moderna” demokrati ser vi nu det första fröet till en post-modern demokrati.
Jag tror inte att detta kommer innebära att vi får direkt demokrati eller att stora internationella partier kommer styra oss. Jag tror snarare att vi ser en övergång från den moderna industrialismens” demokrati där man snällt var en politiker i gruppen och var och en gjorde sin del till en demokrati där sakfrågor, moral, etik och kommunikation kommer styra våra politiker i högre grad. Detta innebär naturligtvis att också i valen av våra politiker kommer detta att synas. Ideologi, ansvarstagande och rak kommunikation kommer att belönas och traditionella politiska undanflykter och brist på ställningstagande kommer bestraffas.
Mvh
Fredrik Larsson
Detta var väl bra skrivet. Mycket intressant att läsa även om jag tycker modeorden florerar lite väl – fraktalpolitik, kluster, osv. Den introducerade term jag egentligen tycker bäst om här är väl internetionell solidaritet.
Och det jämlika perspektivet – ålder syns inte m fl faktorer som brukar fjärma människor från varandra pga föråldrade fördomar. Härigenom skapas istället möjligheter i bästa fall till mer äkta sympatier tycker jag som bygger på just det du skriver – åsiktsfrihet, respekt, rak kommunikation osv.
Bra skrivet som sagt och intressant och lärorikt att få lov att ta del av.
Bra analys, men jag tycker att den överdriver lite. Jag tror inte att särskilt många verkligen fått tala med en MEP i telefon, i stället har man fått prata med en assistent.
Jag har själv sett mailflödet i en MEP:s inkorg. Det rörde sig om flera hundra mail om dygnet inför omröstningen om telekompaketet. Det är ju ingen som som orkar läsa / svara på allt detta, i bästa fall sitter en assistent och klistrar in ett standardsvar.
Men helt klart märker parlamentariker att det kommer hundratals mail om samma ämne från människor i hela Europa, och det är klart att detta visar att det finns en stark opinion. Och visst gör det starkt intryck, det påverkar.
En annan aspekt är hur snabbt informationen sprids på nätet. Och att denna information som för det mesta håller mycket hög kvalité gör alla aktivister mer eller mindre till experter på olika frågor. Jag tycker att många nätaktivister är mer pålästa än de flesta journalister, ja till och med mer pålästa än vissa politiker som har makten att trycka på röstknappen. Detta har att göra med att nätaktivisten engagerar sig i en fråga åt gången, medan politiker och journalister måste splittra sig på många saker.
Ytterligare en personlig sak jag kommer att tänka på är att nätaktivisten nästan blir lite schizofren (i alla fall jag). Man studerar, skriver, diskuterar intrikata skillnader i olika förslag och tilläggsförslag, ofta på främmande språk. Men detta bara på nätet. När man stänger av datorn och går till jobbet så finns det knappt nån som vet vad t ex telekompaketet är. Då blir det en helt annan diskussion, på en helt annan nivå och med en helt annan typ av argument. Det är två helt olika världar man lever i. Den nya och den gamla politiska världen.
Fredrik Larsson: Tack för dina kommentarer. Jag skulle definitivt läsa en text som tar upp det du skriver om i ditt sista stycke.
Apropå grekerna, så tänkte jag först ha med något om de gamla grekernas demokrati och Platons “Staten”, men det fanns inte tillräckligt med tid för mig att fördjupa mig i det. Jag hade lösa planer på att försöka lyfta fram ‘moralen’ som primärt ramverk för “Staten” och att redogörelsen för den ideala staten är en parallell till den moraliska personens själ, för att på något sätt överföra till samtiden. Jag vet inte riktigt hur jag skulle ha använt mig av det i diskussionen ovan, men jag tror att det var för att jag ville sammankoppla något positivt med politiken.
En sak jag också tycker att du är inne på är snabbheten i allt. Någon borde skriva ihop en text om hur snabbheten formar om politiken eller hur den kan användas för att engagerade människor ska kunna skapa någonting positivt på kort tid.
Nemokrati: Tack för input! Anledningen till att jag använder många ord lite väl mycket beror på en rad anledningar, men främst handlar det om vilka personer som influerar mig väldigt mycket. Jag antar att du förstår ungefär vilka skribenter som jag regelbundet följer…
När jag följer människor som skriver utförligt om filosofi, sociologi, samtidshistoria, ekonomi, politik, konst och litteratur etc. försöker jag alltid att sätta mig in i begreppsligheten som skribenterna använder sig av. Ofta är skribenterna skickliga i detta avseende och det går åt mycket tid för mig att sätta mig in i vad begreppen innebär och hur man ska använda sig av dom i text. Jag försöker helt enkelt så gott jag kan sätta mig in i många andra människors kompetensområden och sätt att skriva. Det slutar ofta med att jag läser och (multifilosoferar) om flera begrepp, författarskap eller fenomen samtidigt.
Genom att använda modeorden ovan försöker jag närma mig begreppen och förstå dess innebörd. De kanske inte är fruktbara i just mitt sätt att skriva, jag kanske inte ens kan hantera dom, men i och med att jag tvingades skriva om dom så gör jag ju vissa avvägningar osv.
Man är så van att begrepp ska användas strikt och att filosofiskt skrivande kräver det inom den akademiska sfären. Men i bloggsfären är jag inte rädd för att experimentera, remixa, kopiera och ha kul! Det värsta som kan hända är ju att människor tycker att jag inte kan hantera begreppen, att de kommenterar användandet av dom, eller att de personer som kan hantera begreppen avfärdar det. Jag lyssnar ju på vad andra skriver och tycker och tar det med mig.
I fråga om internetionell solidaritet inbegriper detta möjligheten att vara anonym. Detta innebär att om det införs begränsningar som gör att vi inte kan vara anonyma i lika stor utsträckning, kommer detta hämma internetionell solidaritet. Detta skulle vara förödande i arbetet med att föra fram åsiktsfrihet, respekt och rak kommunikation.
En sista allmän anmärkning att jag skrev texten samma kväll som jag blev tillfrågad (under pågående uppsatsarbete) vilket gör att visa fraser överanvändes osv. Jag hoppas ni har överseende med detta.
Hansp: När du formulerar dig på det sättet så håller jag med dig; mitt antagande har antagligen inget stöd rent kvantitativt om man skulle fråga parlamentariker i hur stor utsträckning som de blivit uppringda av medborgare de senaste veckorna. Så ja, problematiken du tar upp är relevant, men jag försökte också belysa handlingen att ringa. Om medborgare kommer fram till en sekreterare eller en parlamentariker så påverkar de ändå genom sin handling. Jag undrar om det ändå inte kan påverka på något sätt. Vi måste våga tro på att det påverkar.
Angående standardsvaren som man får i både mejl och telefon, så tror jag tyvärr att det är en nödvändighet med tanke på hur många mejl som strömmar till innan viktiga omröstningar.
Om politikerna välkomnar framtiden och vågar att använda sig mer av internet, tror jag att de skulle kunna påverka mejlströmmen om politikern finns där medborgarna är på nätet, att de använder sig av ny kommunikationsteknologi och vågar vända sig till medborgare. De sociala medierna bör inte användas inte för att basun(era) ut envägskommunikation, utan bör främst användas för att besvara frågor, debattera med människor och för att omforma kommunikationen.
Angående dina sista två stycken håller jag med även där. Jag tror att forskning om snabbhet kopplat till aktivism, politik och kunskap skulle vara väldigt fruktbart.
Jag känner även igen mig i det sista du skriver om olika typer av diskussioner. Det är här jag tror åsiktsfriheten och respekten kan komma in i bilden så att man förstår att det finns olika diskussionsnivåer så man kan anpassa sig efter behov, samtidigt som man måste inse att den defensiva polemiken oftast kan vara kontraproduktiv för att nå ökad förståelse om fenomen.