Cybernormer.se på seminarium om TPB
Det börjar dra ihop sig till seminarium där några av landets tänkare ska uttrycka sina analyser av den Pirate Bay-dom som föll i fredags. Bloggen kommer vara där och rapportera, dvs jag kommer att sitta där och liveblogga. Bloggen är ju även representerad i panelen genom professor Håkan Hydén, som ju är en av de tre forskarna i CYBERNORMER-projektet.
Vilka är då de andra som sitter i panelen? – så att vi ska kunna få en uppfattning om vad vi kan vänta oss. Nämnda Håkan Hydén är ju professor i Rättssociologi, och har bidragit till böcker som FRAMTIDSBOKEN: Volym 1.0 ”The Darling Conceptions of Your Time” och diskuterar gärna social normer kontra rättsliga. Magnus Eriksson är medgrundare till Piratbyrån
Jan Rosén, professor i civilrätt och beskrivs som regeringens särskilde utredare för översyn av upphovsrättslagen och har skrivit böcker som Upphovsrättens avtal : regler för upphovsmäns, artisters, fonogram-, film- och databasproducenters, radio- och TV-bolags samt fotografers avtal vilket gör honom insatt i hela den upphovsrättsliga konstruktionen. Vi har även Daniel Westman, som är en doktorand i rättsinformatik, som publicerat en hel del kring fildelning och liknande samt har uttalat sig i medierna om målet med TPB. Slutligen har vi professorn i samma ämne, Peter Wahlgren, som har styrt upp själva seminariet, och har ansvarat för tjocka antologier som LAW AND SOCIETY och annat
Seminariet är ju, som sagt, kl 14-16, se nedan. Tänkte rapportera sådant som är av intresse i cybernormer.se :s anda, dvs rätt kontra sociala normer, vilket fallet med TPB illustrerar alldeles utmärkt.
Fler som uppmärksammat seminariet finns
här, här, här, här och här.
Ses snart!
Missa inte tisdagens TPB-seminarium!
Imorgon äger så seminariet om domen mot The Pirate Bay rum. Cybernormer deltar med Håkan Hydén i panelen, som förövrigt ser ut som följer:
Magnus Eriksson, medgrundare till Piratbyrån, Håkan Hydén, professor i rättssociologi, Jan Rosén, professor i civilrätt och regeringens särskilde utredare för översyn av upphovsrättslagen, Daniel Westman, doktorand i rättsinformatik och Peter Wahlgren, professor i rättsinformatik.
Tiden är 14-16, och platsen Aula Magna, Höger hörsal, Stockholms universitet, Frescati. Inget kring det praktiska har alltså förändrats sedan vårt förra inlägg om detta.
Nytt är dock att Stefan Larsson från Cybernormer har som ambition att blogga löpande från den pågående debatten, så länge all teknik fungerar som den ska. Följ gärna utvecklingen på Cybernormer!
(Mig inkluderad kommer det alltså vara tre representanter från Cybernormer.se på plats i Stockholm. Med lite tur finns både tid och möjlighet att prata om projektet med intresserade.)
Även operatören T3 tar ställning mot IPRED och raderar kunduppgifter
Följande text är hämtad från T3:s hemsida:
2009-04-18
T3 avvisar IPRED med hänvisning till lagen om elektronisk kommunikation
Med hänvisning till Lag 2003:389 om elektronisk kommunikation så kommer T3 även fortsättningsvis att värna om sina kunders integritet och inte spara några kunduppgifter som kan komma att lämnas ut enligt IPRED.
- Det är bekymmersamt att lagstiftarna stiftar en ny lag där grundförutsättningen för att den ska kunna följas är att vi som operatör bryter mot en befintlig lag, säger T3´s Vd Johan Åsberg.
För ytterligare information, kontakta:
Telecom3 Networks AB (T3)
Johan Åsberg, Vd
E-post: johan.asberg@t3.se
Kommer fler operatörer att följa efter?
Har upphovsrättsindustrin segrat?
Upphovsrättsindustrin har i ett globalt perspektiv kunnat räkna hem ett antal rättsliga framgångar under de senaste åren i sin kamp mot fildelning och det fria tillgängliggörandet av upphovsrättsskyddat material på internet.
Greg sandoval diskuterar i en artikel på cnet-news vad dessa framgångar har haft för påverkan på människors beteende och citerar Mike McCurry, före detta pressekreterare i Bill Clintons administration.
There might be just a point here where the culture is changing on what’s legitimate behavior online,” said Mike McCurry, the former White House press secretary under President Bill Clinton and co-chairman of Arts+Labs, a collaborative group of technology and media companies. “I think perhaps something of a tipping point has been reached where people are finally saying that activity we thought was just okay or skirting around the edge has tipped over into something both dangerous, criminal and unfair.
McCurry tror således att vi nått en punkt där synen på fildelning av upphovsrättsskyddat material håller på att förändras. Han menar att människor i allmänhet inte längre anser att den här typen av aktiviteter är ok.
Jonathan Zittrain, professor i IT-rätt på Harvard Law School och författare till boken “The Future of the Internet and How to Stop It,” invänder i samma artikel att det är inte säkert att upphovsrättsindudustrin går segrande ur striden även om de sociala normerna förändras. Han menar att mängden underhållning och möjliga aktiviteter på nätet som inte är upphovsrättsskyddat har vuxit så kraftigt att det är möjligt att människor i stället kommer att vända sig till den fria konsumentproducerade underhållningen.
Ännu en fildelningstjänst åtalad
Ägaren bakom en fildelningssite i Taiwan uppges vara åtalad för upphovsrättsbrott:
The Pan-Chiao District Prosecutors office has indicted the company operating local file-sharing website Foxy and one person, suspected of being the owner and operator of the site, of violations of Taiwan’s Copyright Law.
Det handlar om den lokala fildelningstjänsten Foxy som under ett antal år varit föremål för myndigheternas uppmärksamhet. Upphovsrättsindustrins representanter välkomnar åtalet och tror att det kommer att sända ut en tydlig signal i det Taiwanesiska samhället.
Taiwan’s Foundation Against Copyright Theft (TFACT) represents the MPA in Taiwan. TFACT executive director Spencer Yang said, “We thank the authorities for their efforts in taking down this website and sending a strong signal to those who use it as a tool for piracy. For sure, content owners and creators in Taiwan are greatly encouraged by the fact that action is being taken against those who try to steal their work.”
Domen mot The Pirate Bay: makten har talat
Nej, det blev inga krumbukter, inte heller några kompromisser och än mindre en dom med normbildande effekter av Stockholms tingsrätt i Pirate Bay-målet på det sätt jag diskuterade i tidigare inlägg. Det blev istället en ren och skär maktdemonstration från domstolens sida.
Jag hade också i det tidigare inlägget en hypotes om att domen skulle uppvisa motsägelser på det sätt som vi känner inom vetenskapen, då ett befintligt paradigm ska försöka förklara en ny företeelse som inte omfattas av och som det gamla paradigmet aldrig har hört talas om? Finner vi några sådana motsägelser i domen?
Både och. De juridiska resonemangen i domen är till synes invändningsfria. Problemet är att de uppvisar motsägelser i sina konsekvenser. Detta ligger dock utanför juridiken som i sin slutenhet kan uppvisa en logisk konsistens trots att effekterna blir motsägelsefulla. Det gör det också svårt att genomskåda maktens tunga i juridiken.
Motsägelsen ligger i detta fall mellan juridiken och dess samhälleliga konsekvenser eller i förhållande till sunt förnuft, om man så vill? Ett nytt paradigm föds alltid ur det frö av reflektion som uppstår när ett gammalt paradigm kolliderar med det sunda förnuftet.
Visst kan man döma någon till medverkan utan att den som begår huvudbrottet döms för brott. Men då är utgångspunkten att man åtalat och prövat ansvaret för huvudgärningsmannen. Pirate Bay-målet är unikt i det att man åtalar den medverkande, och ingen annan. Redan här ligger naturligtvis en motsägelse. Kan man tala om någon som medverkande utan att det finns en huvudansvarig? Stockholms tingsrätt anser så. Sista ordet är nog inte sagt i denna sak.
Är det rimligt i sina konsekvenser – ur ett sunt förnuft perspektiv – att den som betraktas som medansvarig, ska betala skadestånd beräknad på den förväntade förlust som de stora bolagen gjort till följd av att de som begått huvudbrotten inte ”gjort rätt för sig”? Varför ska de medansvariga betala för brott i form av utebliven vinst som genom att andra – huvudgärningsmännen – inte gjort rätt för sig.
Det hade varit logiskt och i enlighet med sunt förnuft att låta de medverkande betala det belopp om 1 200 000 kr som åklagaren yrkat på i termer av värdeförverkande såsom utbyte av brott. Men här frikände domstolen storstilat de åtalade för att istället bana väg för yrkande på skadestånd för utebliven vinst för bolagen på belopp i storleksordningen 30 000 000 kr, ett skadestånd som i sig är unikt i svenskt skadeståndssammanhang.
Så kan det gå när makten talar. För säkerhets skull vill man också sätta de åtalade i fängelse i upp till ett år. Tanken bakom ett sådant resonemang heter allmänprevention. Man ska avskräcka andra från att begå samma brott. Men huvudbrotten upphör ju inte för det. Det är inte Pirate Bay som begår dessa handlingar och de är inte ensamma om att tillhandahålla fildelningstjänster. Det är själva idén med den nya tekniken.
Hur motiverar då domstolen det drastiska steget att sätta hittills oförvitliga människor i fängelse. Normalt sett döms man till villkorlig dom jämte böter om du inte tidigare har varit i klammeri med rättvisan. Här smyger sig motsägelserna fram igen. Brott mot upphovsrättslagen, hävdar domstolen, bör i vissa fall ses som ett brott av sådan art att fängelse ska utgöra normalpåföljden. Vilka fall?
Domstolen för följande resonemang: ”Beträffande det brott mot upphovsrättslagen de tilltalade nu döms till ansvar för utesluter redan det höga straffvärdet någon annan påföljd än fängelse”. Domstolen förutsätter det som ska bevisas, nämligen att brotten har ett högt straffvärde. Motivet för fängelse, dvs det höga straffvärdet, redovisas aldrig.
Och då är vi tillbaka vid rubriken: Makten har talat utan att behöva säga något.
Domen mot The Pirate Bay: kriget trappas upp
Efter dagens pressmeddelande och presskonferens där rådman Tomas Norström fick ansvaret att vara rättens språkrör mot den samlade (världs-)pressen är de intressanta frågorna, som jag ser det, beräknandet av skadeståndsnivån (30 miljoner), dömandet till medhjälp till ett brott utan dömda huvudbrottslingar, men framförallt de sociala breda konsekvenserna av domen. En fråga som alla i församlingen försökte ställa rådman Nordström var: Vad betyder detta för Sverige? Vad betyder detta för fildelning och politiken kring den? Hur ser du på det här i en större, eller politisk, kontext? Rådmannen ville såklart inte svara på sådana ickedogmatiska frågor. Låt mig återkomma till detta nedan, och först notera vad rättens ansikte utåt kunde svara på.
Rådman Norström konstaterade att tingsrätten ”har beräknat en skälig ersättning för det olovliga utnyttjandet.” Rådman Nordström ville dock mest gällande skadeståndsnivån prata om hur de sänkt det yrkade skadeståndet, som för att föregripa kritiken mot att värdera uteblivna film och skivförsäljningspriser i en digital kopierande miljö, men inte så noga hur 30-miljonersskadeståndet beräknats. ”En uppskattning”, som rådmannen säger.
De har höftat, helt enkelt. För samtidigt finns det inga liknande fall i Sverige på området att luta sig mot. Det finns ingen praxis som kan jämföras med den här typen av värdeberäkning. Naturligtvis ligger det inte på en rådman i tingsrätten att ha en slipad överblick över de politiska och samhälleliga konsekvenserna av den dom han dömer. Rådmannens roll är att följa lagen. Men från ett rättssociologiskt perspektiv ser man snart att lagen inte alltid klarar stå över politiken, det finns helt enkelt maktförhållanden som färgat lagen. Och så även upphovsrättslagen, speciellt i en historisk kontext som Håkan Hydén redogör för nedan.
Samtidigt är det just denna överblick som är det intressanta. Och det är just dessa frågor den samlade pressen ställde och som rådmannen oavbrutet värjde sig mot. Socialt sett bör domen placeras i en å ena sidan växande lagstiftningstrend som kriminaliserar ett beteende som å andra sidan är oerhört socialt accepterat. De rättsliga normerna stämmer inte med de sociala normerna, annorlunda uttryckt.
Konsekvensen av detta ser vi redan. Krypterad trafik har inte varit för de breda massorna tidigare. Nu sprider den sig i ett slags kallt krigs kapprustning, med repressiv lagstiftning a la IPRED, trafikdatalagring och starkare upphovsrätt å ena sidan. Vilket ger konsekvenserna för det som är socialt accepterat att antigrupper formerar sig. Dvs grupper som tidigare ägnade sig åt tillgängliggöra kultur – inte pro-terror, inte barnporr – mot rättighetshavarnas vilja kommer nu att styra mot ett darknet, ett dolt surfande. Och de som är redo att hyra tjänsterna tycks vara många. Det betyder, återigen, att den betalningsvilja som finns, som vi kommenterat här, investeras i att bibehålla flödet och därmed finansiera de nya entreprenörerna, TPB och anonymiseringstjänster. Detta är pengar som finns tillgängliga för en avtalsvillig industri men som inte – än så länge – kan mötas i en rättsligt legitim marknadssituation. Dagens dom betyder med största säkerhet, som social konsekvens, att kriget om nätet, flödet och upphovsrätten trappas upp.
Ses på tisdag på seminariet efter domen mot The Pirate Bay.
Domen mot The Pirate Bay: är internet olagligt nu?
Tingsrätten kommer fram till att Carl Lundström, Fredrik Neij, Peter Sunde och Gottfrid Svartholm Warg har gjort sig skyldiga till medhjälp till brott mot upphovsrättslagen. Påföljden blir ett års fängelse för var och en av de dömda. Skadeståndet har satts till drygt 30 miljoner kronor.
Den fällande domen mot The Pirate Bay reser många principiella frågor om internets framtid. Antingen kan man se domen som ett utslag för en bestraffning av hur The Pirate Bay har presenterat sin verksamhet. I så fall har man tagit fasta på att The Pirate Bay öppet tar ställning för ett internet där människor själva avgör vilken information de vill distribuera och dela med sig av. En sådan syn förefaller dock orimlig – det skulle innebära att Sveriges medborgare är förbjudna att uttrycka “felaktiga” åsikter i en av de mest debatterade politiska frågorna idag. Åsikter som dessutom omhuldas av en stor del av befolkningen.
Ett annat sätt att betrakta domen är att de åtalade har dömts på grund av att de tillhandahåller en teknik med vilkens hjälp det är möjligt att begå upphovsrättsintrång. Om det är det här som ligger till grund för domstolens ställningstagande så innebär det att de flesta av de olika populära tjänster som finns på nätet idag skulle vara förbjudna – och kanske själva tillhandahållandet av internetaccess överhuvudtaget. Men även den här synen verkar orimlig – det skulle ju i praktiken innebära att tingsrätten har kommit till den djärva slutsatsen att internet är olagligt.
Kanske är det så att tingsrätten vill hävda att man inte kan ägna sig åt att både ha åsikter om hur människor skall få styra över vilken information de vill dela med sig av och att tillhandahålla teknik som underlättar upphovsrättsintrång. Märkligt…
Opassande argumenterar för det orimliga i att lägga ansvaret för fildelningsfenomenet på fyra enskilda individer.
Läs också: DN SvD Aftonbladet
Bredband2 följer Bahnhofs exempel och trotsar IPRED
Nu följer ännu en bredbandsoperatör – Bredband2 – Bahnhofs exempel och trotsar IPRED-lagen genom att radera den information om användarna som krävs för att kunna identifiera fildelare. Följande står att läsa på deras hemsida:
Bredband2 sparar bara de uppgifter som behövs för att kunna leverera tjänst och support. All data behandlas i enighet med Personuppgiftslagen (SFS 1998:204).
Vi garanterar att vi kommer göra allt i vår makt för att skydda våra kunders personuppgifter. Enda undantaget är våra partners för logistik som behöver uppgifter för att leverera hårdvara och skicka faktura.
Det har alltid varit självklart för oss att inte censurera Internet för våra kunder genom att t.ex. blockera enskilda sajter. Vi tror på ett fritt nät och låter oss inte påverkas av lobbygrupper från mediaindustrin.
Bredband2 är en ledande bredbandsoperatör i öppna stadsnät. Bolaget är Sveriges näst största operatör av internetaccess i fibernät till privatpersoner med närvaro i 70-talet stadsnät från Malmö i söder till Umeå i norr.
Kommer övriga operatörer att följa efter?
Domen mot The Pirate Bay: för fosterlandet i tiden eller mot detsamma
“En krigsförklaring mot internet” – så lyder rubriken på en artikel i DN där bland andra Christopher Kullenberg, doktorand i vetenskapsteori, beskriver olika aktörers försök att ta kontroll över internet.
Samhället har med jämna mellanrum på ett par hundra år genomgått större förändringar som hänger samman med att det skett fundamentala teknikskiften, varigenom mänskligheten utvecklat nya sätt att tillgodose sina behov. Ett sådant språng i samhällsutvecklingen var när människan lärde sig att behärska energi för egna ändamål. Elektricitet växte fram som en kraftkälla som innebar att produktiviteten kunde växa något oerhört, vilket la grunden för den massproduktion som kännetecknar industrisamhället.
Detta utvecklingsstadium är nu på väg att ersättas med ett nytt. Elektriciteten går från att primärt vara en kraftkälla till att bli ett styrningsmedium, för regleringen av ettor och nollor. Den analoga teknik som tillhör industrisamhället är på väg att ersättas av en digital teknik, som ändrar förutsättningarna radikalt när det gäller mänsklighetens möjligheter att kommunicera med varandra och därmed fritt utbyta information och utveckla ny kunskap.
Dessa typer av skiften i samhällets utveckling kan liknas vid vad man i vetenskapliga sammanhang talar om i termer av paradigmskiften. Det innebär att tidigare ”sanningar” och normer för hur vi ska bete oss blir förlegade och leder fel.
Samtidigt vet vi av erfarenhet från motsvarande situationer tidigare i historien att det tar lång tid för det nya att tränga igenom. Det finns flera orsaker till detta. En sådan är de regelsystem som utgör det tidigare samhällets spelregler och som upprätthålls av rättsmaskineriet.
Ett paradigmskifte kännetecknas av att det uppstår motsägelser bland de normer och idéer som hör till det gamla paradigmet, när det ska förklara och förstå de normer som följer på det nya paradigmet. När det gamla paradigmet har snärjt in sig i tillräckligt många konstigheter blir det alltmer uppenbart för allt fler att det nya paradigmet måste vara vägledande.
Det är denna problematik som aktualiseras i det uppmärksammade brottmålet mot Pirate Bay.
Det tidigare, analoga samhället mobiliserar mot det framväxande digitala samhällets teknik och de normer och förhållningssätt som blir naturliga med detta samhälles (paradigms) logik för ögonen. De stora film- och musikbolagens av upphovsmännen/kvinnorna för en billig penning köpta ensamrätter kränks ovedersägligen av fildelning.
Fildelning är dock ett naturligt inslag som tillhör den digitala tekniken, vilket gör att det används av en majoritet av de ungdomar som är konsumenter av film och musik. Någon laddar upp upphovsrättsskyddat material på nätet och någon annan laddar ner samma typ av material.
Pirate Bays verksamhet ligger däremellan, men inte nödvändigtvis och inte ensamt. Inför den mer eller mindre omöjliga uppgiften att åtala de som begår huvudbrotten, så har det etablerade intressena valt att åtala den som tillhandahåller tekniken för fildelning.
Detta är en fullständigt unik situation rättsligt sett, att åtala någon utan att det finns en eller flera utpekade gärningsmän som begått det eller de huvudbrott som de medverkansansvariga anklagas för. Det visar tydliga spår av det gamla samhällets desperata strävan att upprätthålla tidigare privilegier. Rättegången uppvisar fundamentala skillnader mellan de uppfattningar som uttrycks av åklagaren och de stora bolagens advokater, å ena sidan och den syn som försvarssidans advokater för fram.
I morgon, fredagen den 17 april, faller domen. Det ska bli intressant att se om domstolen väljer att hålla sig till det gamla, analoga samhällets rättsuppfattningar, eller om man känner behovet av att släppa fram de nya normuppfattningar som finns dokumenterade i den grupp som är den som använder sig av den nya tekniken.
Går domstolen på den första linjen kommer det sannolikt att visa sig i diverse juridiska krumbukter i domen. Följer man den andra linjen kommer domstolen att vara normbildande. Nu finns det tyvärr ofta i juridiken en tendens till att vilja skapa kompromisser genom att inte ta ställning. I detta sammanhang brukar principfrågor döljas bakom bevisfrågor och att saker och ting inte är styrkta.
Vi får se hur det går i morgondagens dom, som säkert kan betraktas som första ronden av tre. Jag lovar att återkomma i saken.

