Problematisk misstanke om jäv
Det har stormat kring Tomas Norström, domaren i rättegången mot The Pirate Bay. Han ska enligt uppgift ha flera olika kopplingar till flera av målsägarsidans företrädare. Nu väcks röster om att Norström kan vara jävig, och att rättegången i så fall måste tas om. Advokat Peter Althin som företräder Peter Sunde menar att:
- Ordföranden borde ha funderat över sin roll i det hela. Det här var helt okänt för mig. I överklagandet kommer jag att yrka att tingsrättens dom undanröjes på grund av jäv.
Dessutom var det Tomas Norström själv som såg till att en lagman fick lämna rätten just på grund av misstanke om jäv. Den åtalade Peter Sunde menar att det hela är “mycket märkligt”.
Till det kommer också uppgifter om att Norström är samma domare som varit ansvarig för den uppmärksammade razzia mot internetleverantören Bahnhof som Antipiratbyrån då drev på. Även då var Norström i blåsväder. Debattören Oscar Swartz skriver om det hela på sin blogg:
Det verkar som Henrik Pontén och Antipiratbyrån på ett brottsligt sätt använt den razzia som han fått domaren Tomas Norström att beordra som ett sätt att få polisen att utan anledning ge sig in i ett kommunikationsföretags lokaler och bära iväg med servrar utan anledning.
Läs gärna också Bahnhofs VD Jon Carlungs kommentar till Swartz post. Klart läsvärt!
Uppdatering: Professor Håkan Hydén, som också arbetar med Cybernormer, har lämnat en kommentar om jävsproblematiken till SR. Han säger där bland annat:
- Nämndemännen har säkert låtit sig duperas av juristen domaren som alltid har en fördel, ett starkt övertag i det han kan hänvisa till: rätten och juridiken.
Och den här typen av resonemang som jag för, där man försöker sätta saker i sitt större sammanhang, det ”tänket” att något kan vara konstigt med en dom, det uppkommer inte i en domstol. Inte ens hos hos nämndemännen trots att deras funktion är just detta, att representera det sunda förnuftet.
Kommentarer
26 kommentarer to “Problematisk misstanke om jäv”
Lämna gärna en kommentar!
Cybernorms.net- Conference on norms in April 6 February 2012There is a conference coming up 24-25 April at Lund University in Sweden. If you are academically into norms from any perspective, you should probably check it out. The name of the conference is The Normative Anatomy of Society. Relations Between Norms and Law in the 21st Century and it deals with “to promote an […]
- Cybernorms featuring Roger Cotterrell 15 January 2012Cybernorms.net at Lund University proudly presents a series of lectures on Sociology of Law hosted on iTunesU. The series display interviews with some of the worlds most prominent scholars in the field today. Håkan Hydén, professor at the sociology of law department, Lund university, has traveled around Europe in this first season, talking to famous sociolog […]
- Hungarian conference on Human rights v. Copyright in Feb 2012 10 December 2011We have during the last few years heard arguments for treating internet access with a rights-based approach, and we have seen national legislative examples of it (i.e. Finland, Costa Rica). That the internet and access to it, means so much for so many in terms of how we lead our lives, education, information, banking etc, […]
- Copyright and metaphors 5 November 2011Don’t miss the TorrentFreak article on my PhD thesis Metaphors and Norms – Understanding copyright law in a digital society (download thesis here [pdf]). TorrentFreak writes: When talking about piracy the entertainment industry and politicians often use the term “theft.” This is a huge problem according to the Swedish sociologist of law Stefan Larsson. In [. […]
- Cybernorms featuring Reza Banakar 4 November 2011Cybernorms.net at Lund University proudly presents a series of lectures on Sociology of Law hosted on iTunesU. The series display interviews with some of the worlds most prominent scholars in the field today. Håkan Hydén, professor at the sociology of law department, Lund university, has traveled around Europe in this first season, talking to famous sociolog […]
- Conference on norms in April 6 February 2012
Hur ska man ställa sig till det att det i centrala delar av domen hänvisas till en text skriven av Jan Rosén (som för övrigt i debattartiklar, men ej i egenskap av ordförande för SFU, framfört mycket politiskt kontroversiella ståndpunkter – han är för dubblad skyddstid för fonogram och har varnat regeringen för att begränsa möjligheten till informationsförlägganden inom ramen för Ipred1-imlementationen) som uttryckligen behandlar just Pirate Bay och till synes även tar ställning till skuldfrågan i det fall som är uppe för prövning? Syftande på Pirate Bay-piraterna står det bland annat att litet har gjorts för att “legalise their business”.
Hänvisningen i domen är visserligen inte till just den delen av texten, men måste man ändå inte beskriva det som högst olämpligt att alls referera till en sådan text i domskälen?
Hela texten – Copyright control in Sweden and Internet uses – file sharers’ heaven or not? – finns att läsa här (börjar på s. 29).
Att en domare överhuvudtaget misstänks för jäv är väldigt olyckligt. Det är från samhällets och enskilds synvinkel viktigt att vissa positioner är befriade från misstankar att man går i någons ledband. Domarna tillhör denna kategori.
Domaren i aktuellt fall kan misstänkas vara jävig på grund av så kallat delikatess jäv i enlighet med Rättegångsbalkens (1942:740) 13 § 10p.
I ett yttrande till hovrätten menar dock tingsrätten att domaren ej var jävig.
En domare ska sätta sig in i sakförhållandena på sådant sätt att opartiskhet och objektivitet ligger i förgrunden. Vidare ska domstolen bara ta i beaktande det som läggs fram vid huvudförhandlingen. Nu har jag inte följt den aktuell rättegången och vet därför inte vad som sagts i förhandlingarna.
I inlagan ovan från 26 april ställs frågan om det är lämpligt att referera till en artikel i en dom. Mitt spontana svar var nej. Men sedan gick jag in och läste i domen och såg vad det var för något. En domstol har möjlighet att ta del av vad som avhandlats i juridisk och närliggande områdens litteratur (doktrin). I vissa fall har doktriner påverkat domar så att doktrinen blivit prejudicerande. Ska i detta mål bli intressant och se hur högre instans tillmäter värdet på Roséns inlägg.
För rättssäkerheten och den enskildes fortsatta tro på en rättvis rättegång är det självklart viktigt att till var mån försöka undvika jävssituationer.
Jag har inte nämnvärt följt ovannämnda rättegång och inte heller läst domen i någon större utsträckning. Jag har dock uppfattat det som att domare Norström, förutom ansvaret för razzian som nämns i artikeln, även är medlem i en intresseorganisation till förmån för upphovsrätten. Detta åskådliggör diverse dilemman som kan tyckas gällande inte bara jäv utan även en domares egna sunda förnuft och vad en domare faktiskt bör tänka på även när det gäller hans/hennes fritid.
Denna diskussion har tidigare varit uppe bland annat gällande manliga domares engagemang i herrföreningar. Det finns åtskilliga exempel på fall då domare har dömt till fördel för en “föreningsbroder”. Trots att detta i de allra flesta lägen är en svårbevisad jävssituation så kan det fortfarande vara skadligt för samhällets syn på rättens opartiskhet och därmed rättssäkerheten och borde inte detta många gånger vara nog för att en domare, som har så mycket förtroende på sina axlar, ska känna att det faktiskt vore bättre att lämna över till någon annan. Många gånger ser nog jävssystemet med mer blida ögon än de samhället och dess normer.
Har man nu gått hela långa vägen till att bli domare så borde man, om någon, vilja värna om förtroendet för rättssystemet och detta borde vara ett billigt pris att betala.
Misstanke om jäv är en allvarlig sak. Det är av grundläggande vikt att samhället behåller en tro på rättssystemet, det är en av förutsättningarna för att det skall fungera. Därför bör rättegången mot Pirate Bay tas om. Som universitetslektor Eric Bylander skrev i en debattartikel i Svenska Dagbladet 090519, så skall en domare inte bara vara opartisk –domaren skall även framstå som opartisk.
En stor del av samhället tycker inte att det är att betraktas som stöld att ladda ner upphovsrättsskyddat material på internet. Således är det tveksamt om den lagstiftning som finns på området stämmer överens med de normer som finns i vårt samhälle idag. Som Henrik Brändén skrev i sin debattartikel i Svenska Dagbladet 090604, så riskerar den kamp man för mot nedladdningen att upplösa legitimiteten för våra juridiska system hos stora delar av befolkningen och därmed skapa problem även på andra plan i samhället. Eftersom så mångas tro på rättssystemet på detta område redan börjar svikta, så är det i ett sådant här fall av yttersta vikt att respektera de regler som ställs upp som skydd för individen. Jävsreglerna måste respekteras och rättegången bör tas om.
Bylanders artikel: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_2918405.svd
Brändéns artikel: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_3000369.svd
Eftersom i målet aktualiserade frågor om fildelning av många förknippas med de lagändringar och lagförslag som på senare tiden starkt kritiserats för att inskränka medborgarnas fri- och rättigheter, anses staten av vissa ha ett indirekt intresse av ifrågavarande måls utgång. Tyvärr stärker uppkomna misstankar om jäv den hos dessa individer redan etablerade bilden av staten i maskopi med musik- och medieindustrin, varav den förre är ute efter att inskränka medborgarnas frihet och den senare efter att maximera sin kassa på desammas bekostnad. En bild som fildelarna gärna framhäver. Genom att knyta samman frågan om fildelning med frågan om personlig integritet vill man få opinionen med sig: ”Om du är emot fildelning är du också emot personlig integritet”. Att nu domarens och därmed rättsväsendets objektivitet, med eller utan rätta, betvivlas finner jag beklagligt. I synnerhet med tanke på målets massmediala dragningskraft framstår det som tämligen oproffessionellt av domare Tomas Nordström att antingen inte inse sin potetiella jävighet, eller än värre, tiga om densamma med förhoppning om att den skulle passera obemärkt. Kanske var det å andra sidan just målets massmediala uppmärksamhet som lockade densamme att sitta kvar. Och nog fick han uppmärksamhet.
Att en domare är i behov av fortbildning är det ingen tvekan om, olyckligt blir om denna fortbildning måste ske i en förening för främjande av upphovsrätten.
Då domaren samtidigt skall döma i mål som handlar om upphovsrätten, trovärdigheten för domstolar måste vara hög för att inte rättssystemet skall urholkas. Grunden i den samhällsdebatt som förts kring Ipred har varit ett misstroende mot rättssamhället, nämligen att enskilda individer utan anledning skall avlyssnas och kontrolleras. Piratpartiet som nu med ett mandat kom in i EU för fram just integritetsfrågan som deras viktigaste fråga. Att domen mot Piratebay då också väcker misstroende i fråga om sin legitimitet ökar misstroendet inte bara för domstolen i sig utan också för samhället i stort.
Förmodligen en stor del av nuvarande ungdomskultur uppfattar inte fildelning som något brottsligt utan snarare ett försök från profithungriga medieföretag att säkra sina vinster. Det kan då uppfattas som en samhällskomplott att via lagstiftning försöka stoppa denna ungdomskultur/norm. Alltså handlar denna dom och debatten kring den om mycket mer än om domaren varit jävig eller inte, den handlar enligt min mening om trovärdighet för etablerade samhällsnormer och värderingar. Jag anser att lagstiftare och myndigheter radikalt misslyckats med att få Ipred lagen accepterad i samhället.
På fildelningsområdet finns lagar där det är diskutabelt om det finns några sociala normer som står bakom de rättsliga normerna. Det är härför väldigt olyckligt när det blir diskussion om jäv och när man inte genast tar upp och tänker ut alla möjliga aspekter som kan leda till jäv i ett sådant viktigt mål på fildelningsområdet som Pirate Bay målet är. Den ”nya generationen” som har växt upp med att ladda ner musik följde och följer antagligen detta mål ordentligt och att det överhuvudtaget blir fråga om jäv i detta mål får antagligen många att fundera kring rättssäkerheten i Sverige. Många kan genom detta få inställningen att makten här inte utövas genom lagarna, utan genom andra viljor än domstolens och genom den överhöghet som domstolen ofta har genom sina agerande i och utanför rätten. Frågan är då till sist om det inte är så att den dom som kom i målet, och som kanske kommer att komma även i högre instanser, nu kommer att bli ifrågasatt i vilket fall. Detta då tron på rättssäkerheten i domstolen här kan ha rubbats oavsett om domen i TR blir dömd som jäv eller inte.
Det finns många synpunkter på huruvida domaren Tomas Norström anses vara jävig eller inte.
Om en domare vet att omständigheter föreligger, som kan antas utgöra jäv mot honom är han skyldig att självmant ge detta till känna, enligt Rättegångsbalken (1942:740) kap 4 § 14. Domaren i detta mål (TPB-rättegången) lyfter frågan angående misstanke om jäv hos en av nämndemännen då denne var medlem i föreningen svenska tonsättare. Nämndemannen väljer att avsäger sig uppdraget. Med detta vill jag säga att även domaren själv borde ”lagt sina kort på bordet” angående medlemskap som kan misstänkas om jäv. Detta för att förhindra att han själv hamnar i missgynnsam position i ett stort medialt pådrag. Domarens anseende gör att vi i samhället kan börja misstänka andra domare för opartiskhet, han gör inte bara bort sig själv utan hela sin yrkeskår.
Med hans erfarenhet anser jag att han borde ha vetat om eventuella följder såsom anklagelser om jäv. Om han hade granskat sig själv hade det kunnat mildra försvarets anklagan om jäv. Domaren kan tyckas inte ta sitt ansvar vad gäller att behålla allmänhetens tilltro till det svenska rättssystemet. Jag tycker att det minsta man kan vänta sig i rättssammanhang är en opartisk domstol.
Genom att anta att jäv finns i TPB-domen minskar tilltron till det svenska rättssystemet, vilket är olycksaligt då det kan leda till en osund syn på rättsväsendet för individen i samhället. Enligt Rättegångsbalken kap 4 § 13 p 10 är en domare jävig vid handläggning av ett mål, då en särskild omständighet föreligger som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i målet. Detta innebär att en domare inte endast ska vara opartisk, domaren ska även framstå som opartisk. För att framstå som opartisk så borde han rannsakat sig själv och föregått rättegången utan hänsyn till målets utgång.
I många artiklar angående detta mål om jävighet står att läsa att Tomas Norström inte bedömer sig själv jävig, då han varje gång tar ett mål bedömer sig vara jävig eller inte. Jag ställer mig frågan hur han kan anse sig inte vara jävig då han är medlem i olika organisationer som har med exempelvis upphovsrätten att göra. Detta då man kan läsa om en nämndeman som lämnade fallet av just denna anledning för att han var medlem i svenska tonsättares förening. Nämndemannen behåller på så sätt förtroendet från allmänheten till rättssystemet. På liknande sätt hade det varit önskvärt om även domaren presenterat och tydligt visat på sina omständigheter. Detta hade då inte behövt ske eftersom parterna givits chansen att kontrollera en eventuell jävighet.
En domares främsta uppgift är att förhålla sig opartisk och att utifrån detta tolka lagen i det enskilda fallet. Detta innebär att han eller hon i största möjliga mån ska lägga sina personliga sympatier och ideologier åt sidan vid den rättsliga bedömningen. Det är dock ofrånkomligt att varje individ präglas av sina erfarenheter och därmed omöjligen kan hålla sig helt opartisk. Avgörande för att kunna göra en i största möjliga mån neutral bedömning är dock att man är medveten om dessa begränsningar av neutraliteten som ens personliga erfarenheter utgör.
Det är givetvis viktigt att en domare kontinuerligt utbildar sig och tar reda på fakta i varje enskilt mål för att kunna göra en så korrekt bedömning som möjligt. Detta underlättar även för parterna i målet. Då Tomas Norström ofta dömer i immaterialrättsliga mål är det därmed viktigt att han håller sig uppdaterad. Intresseorganisationer är ett bekvämt sätt att tillgodose dessa uppdateringar. Dock är informationen som kommer därifrån givetvis till viss del vinklad utifrån organisationens intressen vilket även troligen påverkar Norströms objektivitet.
Norström skulle lämpligen ha tillkännagett de eventuella jävsituationer som förelåg och bett parterna godkänna dessa. Anledningen till att så inte skedde är dock troligen att Norström är den mest insatta domaren i dessa frågor som Stockholms tingsrätt har att erbjuda och därmed mest lämpad att döma i ett så uppmärksammat och principiellt viktigt mål. En begäran om godkännande måste oundvikligen innebära att Norström skulle ha avträtt om en part inte godkänt honom. Detta var troligen en risk som Norström inte var villig att ta då det är mycket troligt att de tilltalade inte skulle ha givit ett sådant godkännande. Det är dock tveksamt om detta är ett legitimt skäl för att om inte dölja så i alla fall inte synliggöra eventuella jäv. När nu frågan kommer upp efter det att domen avkunnats bidrar den sannolikt till misstron för rättsväsendet.
Jag läste en artikel i senaste numret av tidningen Försvararen som presenterade en intressant syn på opartiskhet i Göteborgs tingsrätt. Jag tror knappast att detta är ett problem enbart i Göteborg. Att domarna är opartiska är en förutsättning för en rättvis domstolprocess och därmed också för rättssäkerheten. Speciellt i så uppmärksammade mål som Pirate Bay- målet är detta särskilt viktigt eftersom denna fråga är aktuell i ett större sammanhang, nämligen EU. Man vill gärna utgå ifrån att domarna, som representerar lagen och är ditsatta för att säkra Fru Justitias ord, är verkligen de bäst lämpade i samhället att inneha detta jobb. När sedan något sådant händer ifrågasätter man hela systemet. Är det verkligen mot bättre vetande som detta sker? Är herr domare från vettet?
I Pirate Bay – målet hade domaren starka kopplingar som representerade målsäganden. Man kan tycka att domaren skulle, av sunt förnuft, tagit beslutet att självmant frånträda ämbetet, speciellt då han såg till att en lagman fick lämna på grund av misstanke om jäv.
Intressant är att diskutera vad som egentligen anses som opartiskt. Givetvis ska domarna vara berättigade att få ägna sig åt bisysslor, gå på fortbildning, och dylikt. Frågan är var drar man gränsen? Domare är enbart människor som också har egna åsikter, normer och värderingar. Man kan också diskutera om förmågan att lämna normer och värderingar hemma när man går till jobbet förväntas vara större hos domare än vanliga människor. Kanske inte, men man ska kunna förvänta sig att domarna följer rättegångsbalken och förstår innebörden av den. Personligen anser jag att domarnas normer och värderingar aldrig kan lämnas utanför den slutliga domen även då domaren anses vara opartisk.
http://www.forsvararen.se
Nog är misstanken om jäv i rättegången ifråga i allra högsta grad problematisk, en intressant fråga i sammanhanget är därför om den här frågan blottlägger en skillnad mellan de juridiska normerna om jäv å ena sidan kontra de sociala/samhälleliga normerna om sagda fråga å andra sidan. En annan möjlig förklaring kan helt enkelt vara bristande kommunikation från domstolarnas sida gentemot allmänheten över vad jäv faktiskt innebär.
En grundläggande norm, förmodligen både i juridisk- och social/samhällelig mening, är att makten skall utövas under lagarna (jfr 1 kap. 1 § 3 st Regeringsformen, SFS 1974:152). En yttersta konsekvens av detta synes vara att ovidkommande hänsyn inte skall tillåtas spela in vid avgöranden av rättsliga frågor, då detta eller misstanken om detta medför att allmänheten uppfattar rättegången som orättvis. Emellertid kan inte samhället ställa alltför stora krav på rättsordningen och dess tjänstemän heller. Kritiken mot domaren ifråga kan i vissa fall te sig förhållandevis oproportionerlig, det är inte rimligt att fordra att domare mer eller mindre ska vara oskrivna blad vilka har levt sitt liv under en sten i tingsrättens källare och därigenom vara fria från alla omständigheter vilka, med en i vissa fall välvillig tolkning, kan anses grunda jäv. I intervjun med Hyden har denne vissa synpunkter om rättssystemet och dess funktion, möjligen kan det hävdas att jävsproblematiken i det här fallet även är en funktion av rättssystemets natur. Domstolar och rättsordningen är slutna och auktoritära system vilket kan inverka menligt på medborgarnas förståelse och respekt för juridiken. Således kanske jävskontroversen inte är en följd av kolliderande normer och uppfattningar utan endast en produkt av att domstolarna inte i tillräcklig mån anstränger sig för att förklara varför saker och ting förhåller sig på ett visst sätt inom juridiken
Att det enligt rättegångsbalken regler gör en domare jävig när det föreligger en omständighet som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i målet ger stora möjligheter att hävda jäv. För att jäv inte ska anses föreligga krävs dels att domaren verkligen är opartisk, men även att han uppfattas som opartisk utåt sett – oavsett om han anser sig vara opartisk och kanske också verkligen är det. Regeln är till för att skydda rättssäkerheten och förtroendet för rättstillämpningen och är måste upprätthållas i en rättsstat, problemet med denna skyddsregel är att bara det att det i många fall enbart är domaren själv som känner till alla omständigheter som kan göra honom eller henne jävig. Det krävs utav domaren att först göra en ärlig rannsakning av sig själv för att avgöra huruvida han eller hon anser sig vara jävig. Sedan måste han eller hon sätta sig i en utomståendes perspektiv, betrakta sig själv och avgöra om en utomstående möjligen kan uppfatta honom eller henne som jävig. Domaren kan anses jävig om det föreligger en för andra iakttagbar omständighet som kan rubba förtroendet, trots att det i den andra vågskålen ligger ett antal inre förtroendegivande egenskaper som väger upp denna enda förtroenderubbande egenskap. Vad som försiggår i domarens huvud kan vi aldrig veta, men det är där domarens verkliga åsikter, värderingar, förutfattade meningar och jävsgrunder ligger.
Jag fastnade i det som Håkan Hydén sagt ovan, om att ”nämndemännen har säkert låtit sig duperas av juristen domaren som alltid har en fördel, ett starkt övertag i det han kan hänvisa till: rätten och juridiken”.
För ett par veckor sedan läste jag en bok, Den obeskedlige domaren, av Clas Engström som handlar om samma sak. Clas Engström har/är själv haft funktionen som nämndeman och han skriver vid ett flertal tillfällen om hur domarens ord spelade en avgörande roll, och ofta vågade/ville inte nämndemännen säga emot på grund av domarens juridiska kompetens.
Denna bok är skriven 1989 och när jag läste den så tänkte jag för mig själv, vad skönt det är att det inte fungerar så längre. Så att läsa Håkan Hydéns uttalande ovan gjorde mig illa till mods igen.
Nämndemännen spelar, för mig, en viktig roll i avgörandet om brottets samhälleliga relevans. Domaren kan titta på det rent juridiska, men nämndemännen är de som ska väga in olika omständigheter som kan spela roll för utfallet. Visserligen är det meningen att vi i Sverige ska vara lika inför lagen, men det finns alltid omständigheter som påverkar utfallet.
Det kan finnas, menar Clas Engström, fler anledningar till att en nämndeman inte vågar säga emot domaren, t.ex. det som Håkan Hydén lyfter fram, nämligen att de inte vill ifrågasätta domarens juridiska kompetens. Men Clas Engström menar även att en sådan sak som att nämndemannen inte vill bli klassad som obekväm kan vara en grund till att de håller tyst. Men om tystnaden leder till att det sunda förnuftet inte representeras, så undrar jag om nämndemännen verkligen spelar någon roll? Fyller verkligen nämndemännen någon funktion?!
Att domaren har specialkunskap i ämnesområdet borde eftersträvas vid alla olika typer av mål t.ex. kan sådan specialkunskap hos rättens domare eventuellt underlätta processen och säkerställa en saklig och rättvis rättegång. Detta eftersträvas även vid upphovsrättsliga mål men det är skillnad på en domare som är kunnig inom ett ämnesområde och på en domare som har personliga intressen och aktivt verkar för ena sidan i konflikten. Rättegångar är inte till för att en domare ska kunna förkovra sig utan ska döma i sak och det är av yttersta vikt för domstolarnas legitimitet att de tilltalade och samhället upplever rättegången som rättvis. Domaren ska naturligtvis bortse från sina personliga åsikter och intressen vid rättegången och tingsrätten har visserligen kommit fram till att domaren inte kan anses vara jävig. Men det faktum att domaren har nära förbindelser med ena sidan i en rättegång gör dock att frågetecken angående domarens opartiskhet uppkommer och för domstolens trovärdighet är det beklagligt att domen kan ifrågasättas med en sådan grund., speciellt i en sådan viktigt rättegång.
Teknikens snabba framsteg är en besvärlig nöt att knäcka för lagstiftaren. Nya tekniker hinner bli förlegade innan lagstiftningen är ikapp. Om dagens brottslingar har detta försprång, hur ska rättsväsendet kunna upprätthålla ordning och skydda upphovsmännen? Jo, genom insatta, pålästa domare! Naturligtvis är frågan om jäv viktig och det krävs ordentliga metoder för att förhindra eget intresse i sak. Men en domare som tar sig tid att sätta sig in i tekniken genom att vara medlem i intresseorganisationer besitter mer kunskap än de flesta medelålders domare gör. I en tid när både sammanslutningar av upphovsmän och pro-nedladdningsorganisationer har tillgång till vassa, insatta advokater måste både åklagar och domare hänga med i teknikens utveckling!
Diskussionen rör även nämndemännen. Politiskt tillsatta män och kvinnor som ska representera ”förnuft” och ”samhällets normer” måste vara insatta i hur tekniken fungerar! Att basera ett domslut på förlegade idéer om upphovsrätt och teknisk framställning är inte att utöva makt under lagarna.
I mitt inlägg vill jag särskilt kommentera tre aspekter, nämligen användandet av begreppet ”personlig integritet” som argument, professor Håkan Hydéns uttalande om nämndemännens påverkan av domaren samt domares kompetens.
Jag instämmer med L.L. om att det faktum att fildelarna använder sig av begreppet ”personlig integritet” är intressant. ”Personlig integritet” har ofta en stark laddning hos människor i allmänhet och genom att använda sig av detta finns en möjlighet att locka sympatisörer från grupper som värderar detta högt, trots att frågan om fildelning enligt mig i första hand inte handlar om någons personliga integritet, utan om äganderätt, förfoganderätt och förvärv av egendom.
Vidare menar Håkan Hydén att domaren har ett särskilt övertag i överläggningen när domen ska beslutas. Genom sin juridiska grund har denne ett särskilt ethos, som kan påverka nämndemännen. Av denna anledning förefaller det särskilt förvånande att Norström inte ansett sina egna omständigheter som jäviga, utan endast den bakgrund som en av nämndemännen hade.
Slutligen vill jag lyfta frågan om kompetenta och uppdaterade domare, som S.K. och C.J. diskuterar. Samtidigt som det ligger i allas intresse att domare känner till förhållanden som kan vara relevanta i målen som ska dömas, bör man ha i åtanke den allmänna rättsprincip som säger att domar ska grundas på den information som kommer fram vid huvudförhandlingen. För att rättssäkerheten ska kunna uppfyllas krävs att domar inte beror på ledamöternas specialkunskaper.
Det handlar om en uppmärksammad rättegång där den fällande domen går emot starka strömningar i dagens samhälle. Likabehandlingsprincipen är en av rättstatens vikigaste principer och innebär att en domstol ska vara opartisk och att ingen ska särbehandlas. Här finns ett påfallande tryck mot domen varför det nästan känns som att jävs-situationen i det här sammanhanget är satt ur proportion. Mina fråga är; skulle jävsanmälan ha tagits upp om inte så pass starka krafter i samhället var emot utgången? Det känns som att motståndarna greppar desperat efter ett sista strå. En domare ska i första hand själv avgöra huruvida han eller hon anser sig vara jävig. I det här fallet har Nordstöm ansett sig kunna vara opartisk i målet, att han t.o.m avsatt en nämndeman pga jäv kan även visa på en angeläget om att domen skulle bli objektiv. Bara för att vissa grupper i samhället inte ser det som något olagligt att fildela trots att det faktiskt är det, ska inte vårat rättssystem nedsmutsas, Nordström sattes som domare i det här målet på grund av sin expertkunskap och som jag ser det har han varken visat ställning för eller emot fildelning. Rubriker säljer och skrämselproagande likaså. Rubrikerna kan dock ha en långt värre konsekvens än att domen ogiltigförklaras, dess påverkan kan nämligen också leda till en misstro inför våra domstolar och därmed leda till ineffektivitet och onödig nogrannhet. För att rättssamhället ska kunna fungera måste en viss mån av effektivitet få användas. Låt domen bli överklagad och angrip utgången och nuvarande lagstiftning istället för att styra in disskussionen på banor som inte har med saken att göra.
Jävsreglerna i rättegångsbalken fyller en otroligt viktig funktion. Krav på opartiskhet inom rättssystemet är ett måste för att ens kunna tala om rätt och rättvisa. Allmänhetens upprörda reaktioner på informationen om Pirate Bay-domarens medlemskap i intresseförening för upphovsrätt visar hur viktigt det är att rättsväsendet förknippas med objektivitet. För att rättssystemet överhuvud taget ska vara legitimt i samhället anser jag att en sträng tolkning av jävsreglerna är nödvändig. Domaren i Pirate Bay-målet borde helt klart anses vara jävig!
Det kan även vara intressant att föra diskussioner om jäv steget längre och fundera på i vilken utsträckning domare, trots att de inte faller under rättegångsbalkens bestämmelser om jäv, är subjektivt påverkade. Då alla människor färgas av sin bakgrund är fullkomlig objektivitet omöjligt att uppnå. Man kan då fråga sig vilken betydelse det har att en domare kanske omedvetet känner större gemenskap och förståelse för en part av samma kön eller från samma samhällsklass. Clas Engström tar i sin bok, ”Den obeskedlige domaren”, upp flera fall där han menar att framförallt tillhörigheten till viss samhällsklass har påverkat utgången av målet. Då majoriteten av de professionella aktörerna inom rättssystemet är män tillhörande övre medelklass utgör subjektiviteten ett problem. Att många människor känner ett utanförskap och en distans till de personer som ska försvara, åtala och döma dem gör att de redan när de tar första steget in i rättssalen hamnar i underläge. Detta är ett problem som jag anser att man bör uppmärksamma mer än vad man gör idag.
Att samhället har förtroende för rättsväsendets opartiskhet och rätten till en rättvis rättegång är extremt viktigt. Om människor ser att domare är partiska när de dömer, så kan de förlora detta förtroende vilket till slut skulle kunna leda till att människor alienerar sig mot polis och rättsväsende och rättsfunktionerna i samhället skadas.
Det är dock så att gränsen för vad en domare kan göra innan det handlar om jäv måste gå någonstans. Om gränsen är för låg kommer det innebära kostnader och tidsförluster när omlottningar av domare till mål måste göras om efter att misstankar uppkommit – sådana tidsförluster inverkar också negativt på rättssäkerheten. Det är även viktigt för rättssäkerheten att domare fortbildas så att de kan förstå de fall de ska döma i. I min mening bör därför inte denna gräns sättas allt för lågt. Att anse att en domare som är medlem i en organisation som propagerar för starkare upphovsrätt för att fortbilda sig är jävig, är att sänka den nuvarande gränsen markant (som jämförelse är det i dagsläget tillåtet för nämndemän från Sverigedemokraterna att döma i asylmål). En sådan kraftig sänkning skulle i min mening innebära en större skada än nytta på rättssäkerheten.
Tomas Norström borde nog ha uppmärksammat rätten om sina medlemskap innan han tog på sig ansvaret för Pirate Bay-målet. Detta för att så att säga lägga korten på bordet och undvika de diskussioner som nu uppstått. Jag anser dock inte att Norström varit jävig. Att han är medlem i både Upphovsrättsföreningen och Svenska Föreningen för Industriellt Rättsskydd visar bara hans intresse och engagemang för frågorna. Många domare är medlemmar i kriminalpolitiska intresseorganisationer. Innebär det att dessa domare inte får döma i brottmål? Knappast. Medlemskap i kriminalpolitiska organisationer verka inte sticka någon i ögonen. Vad är det då egentligen för skillnad på kriminalpolitiska intresseorganisationer och upphovsrättsliga sådana?
Jag tycker det är viktigt att våra domare har en önskvärd kontakt med verkligheten. Jag ser därför Norströms medlemskap som någonting positivt – det är bra att domarna intresserar sig för aktuella frågor. Om jag förstått det rätt är det just därför som Norström fick ordförandeskapet för målet i fråga. Med tanke på alla teknikaliteter vore det onekligen svårt för en domare utan specialistkunskaper att döma i målet. Som nämnts ovan anser jag dock att Norström, för att undvika att allmänheten skulle ifrågasätta domen precis som man nu gör, bör ha uppmärksammat sina medlemskap.
Enligt rättegångsbalken regler är domare jävig när det föreligger en omständighet som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i ett mål. För att jäv inte ska anses föreligga krävs dels att domaren verkligen är opartisk, dels att han uppfattas som opartisk utåt sett. Regeln är en nödvändighet för att upprätthålla rättssäkerheten och förtroendet för rättstillämpningen. Domaren ska bortse från personliga åsikter och inressen men det är även av vikt att betona att det för domstolarnas legitimitet krävs att de tilltalade och samhället i övrigt upplever rättegången som rättvis. Att domaren som i Pirate-Bay målet är medlem i en organisation som arbetar för starkare upphovsrätt och på så sätt känner större tillhörighet med ena sidan i ett mål, anser jag absolut ska ses som jäv!
Frågan är dock om full objektivitet verkligen kan uppnås. Domare påverkas liksom alla andra människor av sin bakgrund, erfarenheter och värderingar, om inte medvetet så i alla fall kanske omedvetet. Clas Engström pekar på detta problem i sin bok “Den obeskedlige domaren” och menar att vilken samhällsklass man tillhör har en avgörande betydelse för utgången i ett mål. En domare känner större tillhörighet till “sina egna” dvs. män av högre medelklass och har därför en benägenhet att döma människor redan på förhand. Likabehandlingsprincipen är fundamental i rättssystemet och en förutsättning för dess legitimitet. Vad som försegår i domarens huvud vet bara domaren själv, men detta är ett problem som måste uppmärksammas då alla ska vara lika inför lagen oavsett ras, kön och klasstillhörighet!
Vissa av kommentarerna tycks inrikta sig mot att sociala strukturer och rättsliga modeller möjliggör att makten, i domstolar, inte utövas under lagarna. Så kan det säkerligen vara men intressant i sammanhanget är att svensk rätt ingår i kategorin romersk-germansk rätt där den främsta rättskällan är lagarna som i sin tur är skrivna av (demokratiskt vald) en författningssamling. Detta att jämföra med anglosaxisk rätt där prejudikat utgör den främsta rättskällan och lagar och förordningar alltid tolkas mycket snävt då dessa endast är förtydning/inskränkning av den domarskapta rätten. En domstol kan således sätta sig till doms över lagtexten på ett helt annat sätt än i länder med en romersk-germansk rättstradition. Det är inte helt ovanligt att stöta på ord som ”politiska aktivister” syftat till domare i ex USA: s (anglosaxiskt rättssystem) högsta domstol. I diskursen om vilket av de två systemen som är att föredra så är det allmänt vedertaget att den största styrkan i ”vårt” system samtidigt är dess största svaghet; en domare har inget annat val än att döma efter det som den lagstiftande församlingen (våra politiker) har beslutat om – rätten utövas i demokratisk ordning. Emellanåt kan det dock vara så att normer förändras och dömande under lag kan ge – för majoriteten – absurda konsekvenser. I anglosaxisk rätt så kan en domare ”rätta” till föråldrad lagstiftning på ett annat sätt. Med detta sagt så tror inte jag att det går, för domaren, att lämna subjektiva uppfattningar bortom yrkesrollen. Det är dock fullt möjligt att ha ett system som, mer eller mindre, inte tillåter domarens personliga uppfattning färga dennes domslut. Frågan är om detta alltid är önskvärt.
I Sverige har dilemmat, möjligtvis oavsiktligt, någorlunda lösts av nämndemansinstitutet; vanliga medborgare som skall representera det sunda förnuftet när domarens förlitning på lagen skenar iväg – eller nämndemän som skall väga upp domarens subjektiva intressen (maktens?) med sina egna? Jag ställer mig dock frågande till varför deras ”personliga normer” är att föredra framför domarens dito eller för all del, varför de skulle kunna uppvisa mer sunt förnuft än domaren. Sammantaget torde det – åtminstone i teorin – finnas mindre utrymme för en domare att utnyttja sin jävsställning i ett system som det svenska. I övrigt håller jag med signaturen ALC om att rösterna om jäv i det aktuella fallet kan förklaras av politiska intressen och inte det objektiva förhållandet.
När domaren Tomas Norström påpekar för andra att de kan vara försatta i en jävsituation men inte reflekterar kring sitt eget förhållande till målsägarsidans företrädare visar han på ett mycket dåligt omdöme. Det problematiska är inte, menar jag i detta inlägg, om domaren är jävig eller inte, utan att han underlåter att lyfta frågan och därmed visar på en oförståelse för den eventuella problematiken. Denna problematiks utbredning som vi dessutom fått ytterligare förklarat för oss i medierna efter att frågan uppmärksammats, nämligen att denna situation är så vanlig att en mycket stor del av domarna i svenska domstolar skulle ha betrakats som ogiltiga ifall slutsatsen är att Norström var jävig i rättegången mot TPB. Norström visar på en djup oförståelse för den makt som han besitter och det inflytande som domen får på området och framtiden. Konsekvensen blir inte bara att fildelare förlorar förtroendet för rättsväsendet, utan även att fildelningen fortsätter eftersom den avkunnade domen inte har legitimitet vare som rättskälla eller som en korrekt avkunnad dom – för fildelarna. För att få fildelarna att sluta fildela måste inte bara anledningen i sig verka rimlig, utan också omständigheterna kring de som fattar beslut i frågan. Sådan var inte situationen i TPB rättegången, anser de unga fildelarna, och domslutet är lätt att vifta bort som ett dåligt skämt från en föråldrad generation. Domen kommer få lika litet genomslag hos gemeneman som om det visat sig att Tomas Norström själv är en fildelare av rang.
Fallet med Norströms eventuella jäv är enligt min mening ett tydligt exempel på hur rättstillämpningen i princip kan påverkas av samhällsopinionen. Här har målets förlorande sida valt att lägga fokus på hans medlemskap i en upphovsrättslig förening. Viket i sak är rimligt då jäv kan anses föreligga om särskilda omständigheter riskerar att rubba förtroendet för domarens opartiskhet. Samtidigt bör dock noteras att det naturligtvis ligger i den förlorande partens intresse att få domen omprövad pga jäv. Sett i samband med den fildelnings- och integritetsdebatt som varit aktuell under senare tid är inte oväntat att reaktionerna har blivit starka. Kanske har Althin därför haft förhoppningar om att nyhetsrapportering och media ska kunna påverka fallets utgång. I en annan kontext hade sannolikt inte Norströms medlemskap upprört lika mycket. Att en domare har tillräckliga kunskaper för att kunna medverka till en korrekt dom torde snarare vara mer önskvärt. Helt kan inte risken för jäv bortses från, men samtidigt måste man vara uppmärksam på anledningen till att frågan överhuvudtaget har lyfts i detta sammanhang. Lyfts den alltför lättvindigt kan i förlängningen mycket stora delar av domstolarnas kunskaper ifrågasättas.
Grunden i den rättsociologiska diskursen är relationen mellan samhället och rätten. Vem som påverkar vem och hur då. För mig illustrerar jävsdiskussionen i The Pirate bay målet (TPBmålet) just detta, nämligen samhällets påverkan på rätten. Sällan diskuteras i dagspressen om rättens relation till samhället och vad som egentligen bygger ett rättsväsendet. Istället fokuseras på hur man genom hårdare regler och lagar skall tvinga samhällets medborgare tilllydnad. I och med, den för mig uppenbara, jävssituationen i TPBmålet har dock denna viktiga diskussion tvingats upp på bordet.
Henrik Brändén skriver i SvD 090604 om hur samhällets förtroende för rättsväsendet påverkas negativt av den uppkommna TPB diskussionen, något som även andra kommentatorer nämnt bla SJ. Han berör det som enligt mig är essensen i ett fungerande rättsystem nämligen samhällets syn på detsamma. En rättsstat fungerar inte tackvare sina regler, som många tycks tro, utan tackvare dess medborgares respekt för dessa regler. Svenskt rättsväsende är beroende av dess medborgares respekt och de har i och med detta spektakel i alla fall förlorat mitt. Låt oss hoppa att inte fler blir lika uppgivna för då kanske det svenska rättsväsendet verkligen får se hur lätt ett rättsväsende utan stöd från dess medborgare faller. Eller mer korrekt hur tungt det faller!
För god läsning i rättsociologins grund rekommenderas Rätten i samhället av Mathiesen