Nätanpassade mänskliga rättigheter snart här
Internet Rights and Principles, som vi tidigare enbart berört vid något tillfälle, börjar se ljuset i tunneln. Då skrev jag om projektet i samband med ett av våra inlägg om Internet som mänsklig rättighet och beskrev det så här:
…det internationella och mycket arbetssamma projektet Internet Rights and Principles Coalition har samma ambitioner. De har som uttryckt målsättning att gemensamt i ett pågående samtal översätta och transponera FN:s konvention om mänskliga rättigheter till ett mer internetionaliserat sammanhang, så att den både passar och kan vara verksam i en digital kontext.
Nu börjar deras arbete så lida mot sitt slut. På en stor IGF-konferens i Vilnius i september planerar de att presentera “Charter of human rights and principles on the Internet” som slutarbetet kommer heta. IGF står för Internet Governance Forum och är FN-initierade forum som arrangeras där frågor rörande övergripade frågor kring infrastruktur och utbyggnad av Internet hanteras. Svenska representanter som brukar delta är exempelvis Post- och Telestyrelsen, Näringsdepartementet och andra initierade nyckelpersoner.
Det utkast till näträttighetshartern jag fått se är riktigt ambitiöst och verkar täcka in väldigt mycket. I förordet står exvis:
This Charter applies human rights standards and principles to the internet. The internet is the emerging foundation of global communication, with other communication and media platforms, from broadcast to mobile phones, gradually converging around internet-based networks. The internet is also a globally interconnected resource: actions taken by users, businesses, or governments in one country can shape the nature and function of the network for all people all over the world.
(…)
The following rights and principles identified as crucial for the governance of the internet are based on the core values of human rights like human dignity, equality and non-discrimination, solidarity, diversity, rule of law and social justice. All stakeholders need to respect, protect and fulfil all the human rights on the Internet, and to ensure that the internet operates to evolve in a way that supports and expands these human rights as an instrument supportive to human rights. Internet governance must therefore be guided by internationally agreed human rights standards, and designed and implemented in an inclusive process bringing together public administrations, governments, civil society as well as businesses. This Charter seeks to support that process through applying human rights standards to the internet.
När det färdiga resultatet kommer i början av september kommer vi få anledning att återkomma till det här. Tills dess kan vi fortsätta grotta ner oss i hur det så ofta blir totalhaveri när mellan olik skyddsvärden på nätet ställs mot varandra. Det är där vi är idag.
Upphovsrättens stigberoende
Det är på sin plats med en kort uppdatering om lite vad som är på gång från cybernormerhåll. Det är lite sommartyst här, det är in princip Marcin som burit det publika på sin axlar senaste tiden. Han skrev även med Christopher Kullenberg och Juliagruppen om nätneutralitet i SvD häromdagen.
Men ta inte tystnaden från cybernormer som ett tecken på inaktivitet. Tvärtom, ett knippe längre texter författas, eller har just författats, alla på cybernormertema. Det är ju så att jag ska lägga fram en avhandling i vinter, och det kostar tid att svänga ihop den. En av de fyra artiklar som kommer att ingå i sammanläggningsavhandlingen, som just nu har arbetsnamnet The Path dependence of European Copyright beskriver just det titeln pekar på, hur återblickandet är starkt i den upphovsrättsliga traditionen, hur historien i en rättslig utveckling blir ett imperativ, blir normativ för den framtida utvecklingen: stigberoende är starkt. Det är egentligen inget ovanligt i rättslig utveckling, men blir oerhört problematiskt i förhållande till när det fält den syftar till att reglera förändras på ett helt revolutionerande vis. Internet, liknande teknologier, digitalisiering, nätverkande, kalla det vad man vill, men den stigberoende upphovsrätten är för stigberoende i förhållande till sin omvärld. I förhållande till människornas praktik, och i förhållande till hur karaktären av exemplar förändrats. Och människornas praktik, som har mycket med de sociala normerna att göra, är en mycket god måttstock på vad som kan förväntas vara en legitim lagstiftning. Ni förstår. Det blir problem när legitimiteten faller. De sociala normerna seglar åt ett håll, lagstiftningen ett annat. Och den mycket stigberoende regleringen letar sig in och påverkar en rad andra, ibland mycket främmande lagar, och kommer att föra in sina begrepp och formaliserade föreställningar i samma sammanhang som exempelvis i harmoniseringen av telekommarknader, jakten på terrorism och hemliga handelsavtal.
Terminologin är förstås hämtad från den rätt ekonomiteoretiserade teknikutvecklingen, där man gärna pratar om inlåsningseffekter och standarder. Det började i princip med tangentbordsexemplet QWERTY (Liebowitz & Margolis) men har vuxit ut till att beskriva även planeringsinlåsning till bilism (Falkemark), historisk sociologi (Mahoney reder ut bra) och common law-systemets reproduktion (Hathaway, via tidiga amerikanska klassikern Oliver Wendell Holmes Jr.). Och nu då Europeisk upphovsrätt i ett rättssociologiskt sammanhang. Vilket är nytt för just detta sammanhang, men ger begrepp som är användbara för rättsliga förändringstrender när politiken långtifrån är helt fri att välja fortsatt bana för en reglering. Artikeln kommer i Edinburghtidskriften SCRIPTed, troligen så sent som i december.
De vetenskapliga tidskrifternas kvarnar mala långsamt.
En annan artikel, möjligen lite mer eklektisk, som jag skrivit med Håkan Hydén, kommer under senhösten i en Mexikansk/Kanadensisk antologi med det i sammanhanget något märkliga namnet Technology for Facilitating Humanity and Combating Social Deviations: Interdisciplinary Perspectives. Även om vi inte riktigt passar in i sammanhanget (vi bryter snarare upp diskussionen i att vad som är “social deviations” förändras) kommer artikeln under senhösten någon gång. Den har fått namnet Law, deviation and paradigmatic change: Copyright and its metaphors. Mer om det senare.
Att fundera på: “Kassettersättning” för mobiltelefoner? Sydsvenskan. SvD.
När skyddsvärda objekt ställs mot varandra
Att Internet, eller i varje fall många av de värden som Internet kan agera plattform för, är att betrakta som en mänsklig rättighet tycks allt oftare dyka upp som resonemang. Vi har på lite olika vis berört det här i bloggen, och jag tror där att det bäst länkade inlägget är det som har rubriken “Internet som demokratisk arena och rättighet” och som innehåller massa matnyttig information och vidarevisning. Även vår mexikanska gästbloggare Geraldine Juárez’ inlägg “Cyber-democratization of democracy” kan här vara läsvärt. Jag skulle nog dock vilja säga att ämnet alltför sällan problematiseras i svenskspråkiga bloggar, artiklar eller ens resonemang. Låt mig därför presentera en tankebana, som i varje fall kanske kan stimulera till diskussion.
I början av maj var Måns Svensson från Cybernormer paneldeltagare vid en debatt i Göteborg, som var tänkt att handla om ett lagförslag som EU-kommissionär Cecilia Malmström presenterat. Det Malmström har förslagit är att ett nätfilter likt det svenska “barnporrfiltret” ska implementeras på EU-nivå. Vi har redan tidigare skrivit om det, särskilt inlägget från ett seminarium hos Stiftelsen för Internetinfrastruktur kan visa hur diskussionen kring nätfilter kan förstås. Vid Göteborgsdebatten sade Måns Svensson i varje fall bland annat så här:
Det har sagts här att det här med att filtrera barnpornografi på nätet inte är en fråga om yttrande- och informationsfrihet. Men det menar jag att det är. Det är ju inte rätten att få ta del av barnpornografi som är fråga om yttrandefrihet utan tekniken att filtrera som är en fråga om yttrandefrihet och informationsfrihet. Och den frågan tycker jag är grundläggande och väldigt svår. Om man ska starta den här typen av lagreglerad filtrering, oavsett om det gäller barnpornografi eller vad man nu bestämmer sig för att filtrera, så måste man skapa ett fungerande regelverk.
Vi har att göra med två skyddsvärda objekt här, å ena sidan har vi barn som utsätts för övergrepp och det måste man hantera på något sätt, och å andra sidan har vi yttrandefrihet och informationsfrihet och det måste också hanteras på något sätt.
Internet är idag ett femton-tjugo år gammalt fenomen, och rätten arbetar långsamt, rättsprinciper växer fram under lång lång tid och rätten har stora svårigheter att hänga med här för att skapa fungerande apparater som motsvarar de sociala normer som finns i samhället. Och här finns ett behov av att göra saker i rätt ordning, om man nu vill skynda på rättsapparatens hantering av saken på det här området. Och då menar jag här att rätt ordning är att först skapa ett grundläggande skydd för information- och yttrandefrihet på nätet och att därefter ta tag i frågan om vilka undantag vi ska göra från det här grundläggande skyddet.
Särskilt mittenstycket tycker jag är intressant och värt att fundera en extra gång kring. Ofta glöms det bort att det inte finns någon given position i resonemanget kring exempelvis nätspärrar – eller för den delen barnskydd. Istället är det hela tiden en avvägning: å ena sidan… å andra sidan. Barns frihet från övergrepp ställs mot en mer allomfattande frihet att uttrycka och ta del av åsikter. Det är inte helt enkelt, och kan vara värt att samtala mer om.
Just precis det, fast inte särskilt problematiserat, tog den kristdemokratiske EU-parlamentarikern och tidigare partiledaren Alf Svensson upp häromsistens. För att förstå det som komma skall krävs kanske viss förståelse för bakgrunden. Kort sagt så lades det fram ett förslag till parlamentsgemensamt uttalande, kallat Smile 29. Innebörden i uttalandet var ungefär att det är välkänt att övergrepp mot barn sprids via internet, och att det därför måste införas någon form av varningssystem gällande detta. Det som i uttalandet föreslogs var att man skulle utöka datalagringsdirektivet till att även gälla sökningar på Internet. Det är något oklart hur detta var tänkt att fungera i praktiken, men diskussionen gick i varje fall varm. Alf Svensson var, efter att ett antal parlamentariker dragit tillbaka sitt stöd, ende svensk att skriva under det här uttalandet och motiverade det så här i en intervju med Europaportalen:
Alf Svensson från Kristdemokraterna menar att hänsyn till den personliga integriteten måste få stå tillbaka när det handlar om att bekämpa barnpornografi.
– Det här är en sådan kolossal kränkning av barnen. Då får man ta ett steg tillbaka och inte vara rädd för att ens personliga intressen kan avslöjas. Även om man inte kommer åt allt material måste man försöka, säger Alf Svensson.
Samma resonemang för Alf Svensson i en debattartikel i tidningen Kristdemokraten, som är ett svar på några partikollegors kritik mot hans underskrift. Kritikertrojkan har för övrigt fått ytterligare ett genmäle publicerat, men den passage i Alf Svenssons inlägg som är i sammanhanget intressant är sista meningarna:
Politik handlar om att behöva ta svåra beslut. Ofta ställs två intressen mot varandra. Det komplicerar, men vad kan vara viktigare än att värna barn från kränkningar och förnedring?
Det här hänger någonstans ihop, även om jag misstänker att Måns Svensson och Alf Svensson inte spelar på samman planhalva, kanske inte ens samma spel. Här är jag lite osäker på hur man i Internetsammanhang bör presentera Patrik Fältström, han har en fot i varenda del av den svenska delen av Internet, men han sammanför någonstans båda ovanstående Svenssons (såväl Måns som Alfs) resonemang i en lång bloggpost fylld av diskussionslust. Det jag tänkte rycka ut ur sitt sammanhang är följande passage:
[Är] frågan så svartvit? Jag anser inte det, och även om man accepterar de grundläggande mänskliga rättigheterna så måste man också acceptera att det kan finnas specifika regler som är undantag från dessa grundläggande rättigheter.
Den svåra frågan är därför inte om vi ska ha dessa lagar och förordningar (läs: Datalagringsdirektivet och FRA-lagen m.fl.), utan snarare vilka undantag från de grundläggande rättigheterna som vi ska acceptera, hur de ska implementeras, och naturligtvis hur det ska övervakas.
Utifrån ett ställningstagande som är mer problematiserande än politiskt kan det, precis som Fältström skriver, vara intressant att konstatera att Internet idag på olika sätt är en plattform som rymmer en massa fri- och rättigheter. Visst, några skyldigheter finns också där, men inte fler än i det vi kan kalla köttvärlden. I takt med att det betraktas som svårhanterligt kommer vi med stor sannolikhet se allt fler inskränkningar i det vi varit vana att kalla Internet. Det kan röra sig om Datalagrings- och Ipreddirektiv, mer lokala tillämpningar som Hadopi och brittiska Digital Economy Bill och sådant som idag står bortom lag och rätt, exempelvis det svenska barnporrfiltret.
Att vara mitt i ett sådant skeende, när något okontrollerat plötsligt ska försöka bemästras, kan ur ett maggropsperspektiv kännas lite konstigt. Men det är ändå där vi är idag.
Visst, så kallad barnporr bör jagas rätt på och tas bort istället för att blockeras och gömmas undan. Men det är i sammanhanget teknikaliteter. Det man borde diskutera mer är därför istället vilka ingrepp som kan godtas göras vad gäller grundläggande mänskliga rättigheter, och kanske framförallt vilka effekter dessa ingrepp kan tänkas ha – bortom de fördelar man tycker sig se i stunden. Inför man blockeringar, lagring och övervakning måste man ofelbart ta ställning i frågor som rör överblockering, överlagring och över-övervakning (?).
För att såväl framtidens mänskliga rättigheter som framtidens Internet – ja kanske framtiden i sig – inte ska springa ifrån oss (och det i fel riktning!), är det dags att vi börjar sätta fingret på några väsentliga frågor. Här är mina fem cent, eller i varje fall några frågor som är värda att utgå från:
- Vilka värden ser vi kring Internet?
- Vilka andra skyddsvärden skulle kunna motivera inskränkningar i dessa värden?
- På vilket sätt kan eventuella konflikter utredas, studeras och utvärderas (och eventuellt göras ogjorda)?
Juridik + Teknik = Svart?
Nej, det är ingen felstavning i rubriken. Det är en så kallad ordlek. Liksom det mesta som rör The Pirate Bay tycks även sitens relation till internetoperatören Black Internet nämligen bli en långdragen historia. Vi har skrivit om relationen dem emellan flera gånger här på Cybernormer. Som en kort sammanfattning kan man konstatera att Black Internet haft en kund som i sin tur levererat bandbredd åt TPB, en relation som för snart ett år sedan under viteshot avslutades.
Black Internet överklagade då tingsrättsbeslutet, och häromsistens kom Hovrättens utlåtande som – också kort sammanfattat – fastställer det tidigare beslutet. Black Internet får inte leverera bandbredd till The Pirate Bay.
På detta beslut följde dock nu en twist. Black Internet beslutade, tämligen överraskande, att inte bara i fortsättningen undvika att ha TPB som kund (om än per proxy) utan också helt spärra åtkomsten till siten i sitt nät. Alla Black Internets kunder får därmed finnas sig i att ha åtkomst till ett internet utan TPB.
Pressen värmde pressarna. Bloggarna vässade bloggarna. Och argast av dem alla var som vanligt Rick Falkvinge, som dundrade från under sin eh… korkek:
“Rättsväsendet fungerar inte i upphovsrättsmål — det enda som hjälper är att ändra lagarna, och om nödvändigt, byta ut de domare som suttit för mycket i knät på industrin.”
“För att komma till rätta med osäkerheten behöver vi tydliga skrivningar i lagen om att tillhandahållande av nätkapacitet inte är att betrakta som medverkan till upphovsrättsbrott.”
När jag samma dag som det här blev känt ringde upp Victor Möller som är VD för Black Internet var han lika försiktig som han lät bekymrad.
“Vi har ett stort problem här”, sa han allvarligt, “för som jag ser det förstår varken tingsrätt eller hovrätt konsekvenserna av vad de egentligen beslutar om. De menar att vi inte får ’tillhandahålla uppkoppling till Internet’ för en site som vi aldrig haft som kund. Det är inte jätteenkelt att förstå vad som egentligen menas med det. För att vara på den säkra sidan, och inte riskera något vite, målar vi därför fan på väggen och blockerar den helt och hållet i vårt nät”.
Det är det som står i Hovrättens utlåtande. Black Internet får inte “tillhandahålla uppkoppling till Internet för fildelningstjänsten The Pirate Bay som består av (…) [sökmotor] (…OCH…) hemsida (…OCH…) trackerfunktion”. Man väljer därför från Black Internets sida att helt sonika stänga av all tillgång till TPB för sina kunder.
Hovrätten gick snabbt ut och förklarade att Black Internet övertolkat utlåtandet, vilket också går att läsa på flera av de ovan nämnda länkarna. Samtidigt är det i utlåtandet inte tydligt avgränsat var Black Internets ansvar börjar och slutar. När vi pratades vid fortsatte Victor Möller:
“Det vi skulle behöva är att Hovrätten förklarar för oss precis vad vi får och inte får göra, exempelvis att vi är skyldiga att spärra viss typ av data eller vissa dns-poster. Inte för att det är något vi ser fram emot att göra, utan för att vi ska veta hur vi ska undvika att gång på gång hotas av vite när vi gör det vi gör bäst – levererar Internet.”
Måhända att Black Internet nu läst lagen som (tankepaus) jurister läser Internet, men det är inte svårt att se en del tänkbara problem.
Dels det uppenbara problemet; The Pirate Bay är inte längre den helhetstjänst man en gång varit, utan har idag knoppat av trackerfunktionen. Innebär det att de här domsluten och utlåtandena ens är giltiga? Kanske. Vem vet, och ännu viktigare – vem vågar utmana ödet för att ta reda på det?
Dels det Black Internet här tagit fasta på; vad menar man egentligen med att “tillhandahålla uppkoppling mot Internet” för en viss tjänst? Man skulle kunna tänka sig att det handlade antingen om att inte erbjuda bandbredd direkt till tjänsten. Det skulle nog de flesta tolka det som. Men Internet är de facto strukturerat som ett nät, och genom att tillåta åtkomst till en tjänst bereder man – om än lite lagom luddigt – plats för tjänsten att finnas på/i nätet.
Det är här inte helt långsökt att koppla till Stefan Larssons post om upp- och nerladdning som ett återkommande bekymmer för upphovsrättsjuridiken. Här finns en parallell som nog kan anses vara klar, och som är det Victor Möller refererar till; var går gränsen för att “tillhandahålla uppkoppling till Internet”?
Black Internet tolkar i varje fall Hovrättens utlåtande som att de måste göra The Pirate Bay onåbar i och från deras nät. Hovrätten menar att de övertolkar. Hur Black Internets motparter, den samlade upphovsrättsindustrin, ser det är oklart. Just nu är de nog rätt glada.
(Vill man göra sin egen tolkning kan man läsa Hovrättens utlåtande, det finns här som PDF.)
Fotoförbud och bildanvändande i nätkulturer
Bloggaren och riksdagskandidaten Carl Johan Rehbinder (pp) skriver om “Fotograferingsförbud – för integritetens skull?”. Han har med andra politiker debatterat Integritetsskyddskommitténs slutbetänkande ”Skyddet för den personliga integriteten – Bedömningar och förslag” (SOU 2008:3). En del av det kommittén i sitt slutbetänkande föreslår har kommit att kallas “Fotoförbudslagen”, och har diskuterats lite fram och tillbaka under en längre tid – om än väldigt lågintensivt. Kanske är det på väg att ändras nu.
Det som diskuteras är det kommittéledamöterna Annie Johansson och Agne Svensson presenterade på DN Debatt i början av 2008. De skriver där bland annat:
Det finns [idag] inget skydd mot olovlig fotografering. Inget skydd mot närgången uppmärksamhet och ryktesspridning exempelvis via smygfoto eller smygfilmning [och inte heller någon] rätt till skadestånd för kränkning av integriteten.
Det man därför föreslår är att ansvarsbördan för exempelvis kränkning flyttas från publicerings- eller spridningstillfället som det är nu till själva fotograferingsögonblicket. Den som fotograferar måste försäkra sig om att den tagna bilden inte kommer upplevas som kränkande, och att den inte inkräktar på den personliga integriteten exempelvis beroende på plats för fotograferingen.
Tidigare har Pressfotografernas förening med Mia Karlsvärd i spetsen kritiserat förlaget. Hon menar att det gör fotografarbete omöjligt, om man lite hårddraget måste fråga alla fotoobjekt om lov innan bilder tas. Carl Johan Rehbinder diskuterar detta utifrån ett självcensursperpektiv, med tydlig piratpartistisk klang, och kopplar det till ett övervakningssamhälle med allehanda begränsande lagar.
Själv var jag tidigare i år med och diskuterade frågan i östgötsk regional-TV. I studion fanns då också ovan nämnda Mia Karlsvärd. Min huvudpoäng var, som jag då skrev i ett eget blogginlägg, att det är minst sagt problematiskt när det kommer upp förslag på nya lagar som på ett väldigt trubbigt sätt försöker hantera något så flyktigt och flytande som internet. Man riskerar då att resultatet snarare blir ett glapp där väldigt många bryter mot lagar, mest för att det “ju är så man gör”.
Utifrån den samlade kunskap som idag finns om barn och ungdomars bildanvändande på nätet kan man dessutom sluta sig till att det är något som är otroligt viktigt för barn och ungdomars identitetsutveckling. Finns man på Internet idag, och det gör de flesta unga, så är egentagna bilder otroligt viktiga för att bekräfta för sig själv och andra vem man egentligen är och inom vilka sociala sammanhang man agerar. Det visar bland annat en studie jag genomfört under våren och som behandlar just ungdomars bildanvändning och kopplar vidare till Integritetsskyddskommitténs slutbetänkande.
De ungdomar jag då pratat med menar nästan unisont att fotografering och bildpublicering är något de sysslar med på regelbunden basis, vissa till och med dagligen. Lite krasst man säga att det är så de visar upp vilka de är och var de befinner sig i livet. Visst, menar man, det händer att det blir fel – exempelvis kan folk bli stötta eller till och med mobbade på grund av att vissa bilder tagits vid fel tillfälle eller lagts upp på fel ställe – men i de flesta fall går det att reda ut. Oftast räcker det med att prata med den som lagt upp bilden, varpå de tar bort bilden. Det tycks finnas tydliga sociala normer för att sådana misstag inte ska drabba någon mer än nödvändigt.
De slutsatser man kan dra av studien är bland annat att Integritetsskyddskommittén inte har den insikt som nog ändå krävs kring hur bilder idag hanteras på nätet. Det finns en överhängande risk för att man genom att missa viktiga faktorer i ungdomars bildanvändande, som att bilder spelar en stor roll för ungdomars självuppfattning, banar väg för än fler nätrelaterade lagar som unga mer eller mindre struntar i. Samtidigt som en lagändring kan vara ett sätt att komma åt vissa typer av kränkande bildanvändning finns risken att man åter kriminaliserar en hel ungdomsgeneration.
Kontroll.
Den som har sett det mycket blygsamt utvecklade twitter- och fotbollstemat i föregående post, har också sett att när man talar om öppenhet och slutenhet i relation till stater, då är det lätt att glida in på det Nordkoreanska exemplet. Kontroll är ordet här.
Man måste medge att det är något spännande med Nordkorea, den “demokratiska” folkrepubliken (och gäst på Victorias bröllop). Förutom sin förljugna tolkning av ordet demokrati, så kan man nog konstatera att allt som är svårt att få reda på något om, allt som är hemligt och dolt, lockar till intresse. Och när det gäller staters regimer är det få som är så hårt kontrollerade som den nordkoreanska. Fotbolls-VM drar till sig ett enormt medieintresse världen över, det blir något slags medialt monopol som lägger sig över en idrottshändelse som visar på långt fler dimensioner än just bara den idrottshändelse. “Gör inte politik av fotboll”, hör man ofta någon uttala sig precis i de lägen fotboll är del i en oerhört politisk händelse. Ett bra exempel är när USA och Iran möttes i fotbolls-VM 1998, en match som har kallats “the most politically charged match in the history of the World Cup”.
När så fyra nordkoreaner uteblev från matchen mot Brasilien i sommarens VM kom också spekulationerna om avhopp, som FIFA snabbt dementerade. Och plötsligt är den politiska frågan där igen, mitt i ett idrottsmästerskap.
Vi kan, för att återkomma till “cyber” i “cybernormerna”, nämna att Nordkorea försiktigt har börjat koppla upp sig mot övriga världen. Det skulle dock troligen enbart komma att gälla för en oerhört begränsad personkrets, och inte alls något för gemene man.
Apropå kontroll, och för att få in en retorisk vändning, kan man vända blicken från öst till väst och säga att USA lägger ett Nordkoreanskt inspirerat lagförslag om att presidenten ska kunna ta kontroll över internetinfrastruktur i kristider. När vi ändå svingar fritt kan vi även kasta en blick mot ett utvidgningsförsök för datalagringsdirektivet att inkludera även sökmotorsökningar.
Kontroll är ordet.
GP DN Niva om fotboll och Nordkorea Aftonbladet fotbollskanalen.se
Twitter och fotbolls-VM
Foto av qwz och släppt under några restriktioner.
Så här i fotbolls-VM-tider kan man konstatera att unga nätkulturer har börjat ställa frågor även för idrottsvärlden. Intressanta frågor om uppluckring av vad som är privat och offentligt, om vem som ska och kan kontrollera informationsflöden sträcker sig såklart även in i fotbolls-VM. Jag har tidigare nämnt twitterförbudet i nordamerikansk basket och kan nu konstatera att landslagscoacherna i fotbolls-VM blir nervösa bara av tanken på att deras spelare skall kunna läcka ut information och eget tyckande som står utanför coachernas kontroll. Svaret blir konservativt: förbjud. kontrollera.
Kort sagt, många landslag har valt att förbjuda deras spelare att twittra eller använda facebook, t ex Spaniens och Englands. Man pratar mycket om att undvika “distractions”, och tycks mena att så kallade sociala medier bjuder på mer distraktioner än andra aktiviteter.
Holland följer en med nyanserad linje med “frihet under ansvar” som tillåter dom att twittra men tänka på att inte avslöja känslig information. Den holländske anfallaren Ryan Babel (som just nu sover) har 28000 följare. Det hade varit många besvikna fans om Holland följt Fabio Capellos toppstyrda förbud över det engelska landslaget.
Behovet av att reformera upphovsrätten
Cybernormer (Måns Svensson och Stefan Larsson) besöker just nu The Law and Society Associations (LSA) årliga konferens – den här gången i Chicago, Illinois. Vi presenterade vår kommande artikel Compliance or Obscurity? – Online Anonymity as a Consequence of Fighting Illegal File Sharing på en session som hade titeln IP Online: Unexpected Properties and Policies.
Det råder inget tvivel om att immaterialrätten (IP-law) i förhållande till internet möter ett växande intresse hos rättsvetare och rättssociologer runt om i världen. Vår presentation mötte exempelvis en betydligt större och mer engagerad publik i år än vad som var fallet under förra årets LSA-konferens som hölls i Denver, Colorado då vi presenterade det paper som i tryckt version kom att få titeln Social Norms and Intellectual Property – Online Norms and the European Legal Development.
Icke desto mindre är det slående hur ensidig mycket av den forskning som bedrivs på området är – fortfarande betraktas immaterialrätten som den självklara ”verklighet” utifrån vilken samhället skall bedömas. Det är allt för ont om jurister och rättssociologer på den internationella arenan som vågar sig på att ifrågasätta rättens utformning. “Man vill ju inte bli stämplad som kritisk och radikal – då är man ju körd i professionella sammanhang” som en ung Harvard-forskare uttryckte det under en session.
Ett av de mer intressanta inslagen (ur ett Cybernorm-perspektiv) på den här konferensen var en paneldiskussion med titeln: Round Table – Law and Society Scholarship on Intellectual Proparty Law: Promise, Practice, and future Directions. Diskussionen leddes av William Gallangher, Golden Gate University och temat presenterades enligt följande:
This Roundtable session continues a collaborative effort begun at the Law and Society Association annual meeting in Berlin. It focuses on questions relating to whether or not there is a unique “law and society” approach to studying intellectual property law and, if so (which many of us believe), what exactly does–and should–a “law and society” approach to this increasingly critical area of law look like. One response from previous discussions has been a call for increasing “law and society” scholarship on intellectual property, including increasing empirical studies of IP law, processes, actors, and Institutions “in action”, largely from social science and interdisciplinary perspectives. This is a good first step precisely because there is still a relative dearth of such studies in the IP law field (which is itself an issue worthy of discussion).
This Roundtable seeks to continue this discussion by including informal presentations from prominent scholars who do research on IP law from a “law and society” perspective, informed by such disciplines as sociology, political science, anthropology, law, history, and and cultural studies. These presentations will draw on current work, which will form the basis for a planned book that explicates these themes and issues.
Förra årets motsvarande panel i Denver stannade i princip vid att ställa sig frågan: ”givet internet; hur uppnår vi regelefterlevnad på immaterialrättens område?”. I årets Chicago-upplaga var diskussionen öppnare och flera av paneldeltagarna poängterade vikten av att se immaterialrätten i ett samhälleligt normativt sammanhang. Man diskuterade bland annat vikten av att det utvecklades nya affärsmodeller som bättre svarade mot den nya tekniken.
MEN – fortfarande pekade ingen av de diskuterande forskarna på behovet av att reformera upphovsrätten. Det verkar som att rättsvetare och rättssociologer i allmänhet ännu inte förmår att rikta kritiken mot de rättsliga konstruktionerna som sådana.
Runt om i världen sjösätts det emellertid just nu olika nya reformer vilka bland annat syftar till att skapa mer effektiva verktyg åt dem som strävar efter att upprätthålla upphovsrätten på nätet. Håkan Hydén skriver om arbetet i Sverige med att reformera upphovsrätten. Det är i det perspektivet beklagligt att så mycket av den internationella forskningen intar en så passiv ställning. Att hoppas på att nya affärsmodeller skall lösa problemen håller inte – behovet av samhälls- och rättsvetenskapligt grundad kunskap om hur upphovsrätten kan reformeras är enormt.
Gästblogg: Cyber-Democratization of Democracy
Ibland bjuder vi på Cybernormer.se in skribenter utifrån att gästblogga hos oss. Det kan då röra sig om kommentarer kring aktuella och brännande ämnen. Författarna till gästblogginläggen står själva för sitt innehåll, men vi på Cybernormer.se har som förhoppning att inläggen kan väcka diskussion och eftertanke – oavsett innehåll och position.
Cyber-Democratization of Democracy
Talking about democracy seems hard these days. Every single country have failed to excercise it. Digital Economy Bill, ACTA, Sinde Law, HADOPI, Manzanero Law, airport authorities searching devices. No data is protected only surveilled. No parlament is guaranteeing their citizens their protection against corporate interest. It would really be the end if it weren’t for what we can do with, and as, an Internet.
The Internet is one of the most important spaces where real democracy takes place. So people around the world – depending on their level of connectivity – are defending in different ways, different parts of this infrastructure. From Mexico to Sweden, Venezuela to Iran and many other. I would’t be afraid to say that all internauts are together in this one, even if we all interpret it differently.
If you ask me: what we are fighting for? I really couldn’t answer that we are doing it for democracy but for the Internet as democratic system. Unfortunately the access to this super functional system depends of connectivity and here is where I think the case of Mexico is interesting. It is necessary to understand all the implications that the internet have in places like Mexico, where the connectivity defines democracy in all possible levels.
Mexico is a country with a population over 100 million where connectivity is controlled by a monopoly called Telcel, owned by the richest man of the world: (Measuring the Information Society 2010 Executive Summary Page x)
So yes, Internet access and connectivity is a luxury in Mexico, one that takes work and effort to maintain for most of the society, as you have to pay your cellphone bill too. For example I pay 20 euros for a 1MB connection of internet and around 48 euros for 200 mins of mobile and 3G. So last year when the government tried to tax the internet with 3%, together with cable services and mobile services, mexicans jumped and start fighting not for internet per se, but actually to democratize the access to telecommunications, for all.
The pressure from the civil society sparked at Twitter and it grew to the point that internauts had to go to the Senate to explain to the government what the Internet means, using banal apple metaphores. The pressure and civil action of #internetnecesario got so big that the tax was stopped at least for the internet connection service and only, if your service was not hooked to Triple Play. However, the discussion have started and lots of people are more involved in the discussion about media and telecoms since the demonstrations held back in October of 2009. They were beautiful Really
Thanks to this event, a lot of people articulate the importance of connecting more people in a more cohesive way. Which includes regulating the anti-market generated by Telmex and open up the competition in order to fill the gaps that the monopoly leaves behind.
After this, a lot of debate and on-/off-line protest and debate arouse around pretty much every single law related with telecom, intellectual property, piracy and data. Yes, we have reacted around every single event but we haven’t been that good with pre-emptive protests or trying other channels. For good or bad and like other developing nations, the actions happens through Twitter mostly.
Anyway, during the negotiations of ACTA in Mexico back in january, a protest were held to demand transparency outside the Hotel Fiesta Americana, where the meeting took place.. Independent blogs and citizen media have been covering the development of the treaty and lately traditional national newspapers. Now, #ACTA is a daily trending topic in Mexico and it merges often with other topics worth contesting, like the Manzanero Law that enables authorities to prosecute piracy ex-oficio and is surrounded by dangerous statements of the industry lobbyist and politcians urging to regulate file-sharing and the internet at all.
One of the answers to this is a blog called openacta.org. The main object was to open up the discussion and demand, well, to open the ACTA. The dynamic so far has been to use information against itself by building news-streams of mainstream news that construct some kind of answers to their recent unreasonable laws and statements, trying to spark some dialogue about freedom, digital rights and democracy in relation to the global trend of controlling internet to the benefit of the industries that depend of the explotation of intellectual property. OpenActa also investigates legislative action in Congress and Senate through the daily monitoring of their initiatives and votes and sometimes have the really boring task of delivering petitions to Senators.
The mexican telecommunications ecosystem is really moving fast, even though our embarasing level of connectivity. Within a week we just had RENAUT – a controversial law that require to fingerprint cellphone users in order to combat organized crime - that almost disconnect up to 20 million users that refused to do so. In which other democracy do you substitute legal procedures with threats of removing connectivity? This was followed by a striking news from TIME Magazine announcing a government crackdown on Twitter under the same national security arguments. And keeps going, same week, lobbyist from the industry have been appearing in mainstream media calling for a “gradual response” (they don’t say 3 strikes) bill that regulate file-sharing. Finally, today the debate around the new Telecommunications and Audiovisal Content Federal Bill struck the internet.
As I write this article, a new Telecomunications and Audiovisual Content Bill is being discussed in the Congress, and as much as it offers all the basis to democratize the access to telecoms and even enables competition and promotes the respect to net neutrality principles, it also lacks a component that can guarantee the access to an internet where the most important thing is not “content” and stronger protection to freedom of speech rights. The next days are going to be interesting for sure.
As someone worded it perfectly in a recent discussion: “internet needs to be free, but first we need internet. 80% don’t have it”. So this is what we are fighting for. Rich countries like Sweden pay less for telecom access than developing countries like Mexico. If you consider that we have 50 million people living in poverty and around 19 million in extreme poverty it is obvious where the priority is.
Connectivity do define the state of democracy of a society.
So Sweden is the benchmark for connectivity. Until a few years ago Europe was a model to look for when speaking about democracy. However, The Pirate Bay Trial, HADOPI, Digital Economy Bill, Sinde Law, etcetera, have undermined this status Europe used to have as a role for democracy. An this is also where a country like Mexico with serious infrastructure and democracy disadvantage. level up and join the rest of the internet, to fight for democracy as a common interest.
It is going to be interesting to experience how the mexican society act and defend both, the democratization of internet and the internet as democratic system.
Geraldine Juárez
Living in the streets of Mexico City and on the internet, she is interested in understanding the configurations and effects created when society, information, pop culture, intellectual property and power collide in México. She has been collaborating with net activist projects like OpenActa and the Physical Agents of the Internet (A.F.I.) ‚ and writting about information and politics in the citizen blog Critica Pura.
Om varför undersökningar som ”Unga svenskar och Internet” är viktiga
Kolla gärna in den färska rapporten om Unga svenskar och Internet 2009 som kom idag. Den är en specificering av den tidigare rapporten Svenskarna och Internet. Rapporterna ges ut av institutet i Gävle med det flådiga namnet World Internet Institute, wii, med Olle Findahl i spetsen. Rapporten om Unga svenskar och Internet hittar du här.
Det visas bl annat på genusaspekter av hur internet används, hur exv bloggande är vanligare bland tejer, hur onlinespel är vanligare bland killar, internets plats i skolan, hur internets olika områden används, hur föräldrarnas bakgrund spelar in, och den mycket vanskliga frågan ”ägnar man för mycket tid åt internet?”. Som delvis är vansklig för att det beror på värdegrunder hos de som tolkar.
Jag trycker att såna här undersökningar är viktiga. Dels för att skingra vanföreställningar om internetanvändning (visst finns det metodproblem med intervjuer (och enkäter), kanske speciellt när dom är riktade till barn, men om vi lämnar det för en stund). Och dels, specifikt för undersökningar av den yngre generationen, ger det oss en förförståelse för vad som komma skall. Dvs, vilka beteenden, vanor, teknikkunskaper, vilken plats i tillvaron får digitala praktiker, hur används Internet mm kan berätta om hur sociala normer förändras. Vad är det då i kvardröjande rättsliga regleringar och organisationsmässiga strukturer som inte kommer att möta de behov som en datorvan 4-åring skaffar sig när hon växer upp? Det är relevant för en traditionellt sett så obskyr lagstiftning som upphovsrätten, som nu exploderat i våra ansikten i sitt anvädningsområde, det är relevant för hur demokratiprocesser ska utformas, som samråd i stadsplanering som ett möjligt men kanske obskyrt exempel, det är relevant för nyhetsförmedling, för skapande. Och så vidare. För förståelsen om vad som kommer.
Läs i DN
Ungdomsmagasinet Plaskis
Internetstatistik.se
Läs- och länktips
Måns Svensson and Stefan Larsson: Social Norms and Intellectual Property – Online norms and the European legal development
Paul Przemyslaw Polanski: Customary Law of the Internet (Volume 13)
Håkan Hydén, Stefan Larsson, Dennis Töllborg: FRAMTIDSBOKEN: Volym 1.0 - 'The Darling Conceptions of Your Time'
Matthias Baier, Måns Svensson: Om normer
Projektets Facebookgrupp: Gå gärna med!
